Under alla krig sker stor förstörelse av ovärderliga konstskatter. Jag gråter bara jag tänker på hur det var under tidigare krig när de liksom levde i det nuet. Brr. När nazisterna började plundra och tömma Europa under andra världskriget satte den amerikanska regeringen tillsammans med den brittiska igång ett program för att ta tillbaka och bevara den konst som fanns i Europa.
Detta är den berättelsen. Dessa män var inte unga eller vältränade men de kunde sin konst. Så förutom de väldigt många amerikanerna så finns också en britt och en fransman med. De har inte ett allt för lätt jobb att leta reda på detta. Dels för att ingen egentligen bryr sig i ett skede där de allierade går in i en stark offensiv, dels för att ingen vet vad tyskarna hållit på med. De skickar sin konst till ställen ingen känner till.
Få personer klarar av att regissera sig själva till storhet. Så är det bara. Eastwood klarade sig bra i Broarna i Madison County och även i Gran Torino. Clooney är det inte samma sak med. Nu ska sägas att jag tycker filmen är intressant. Det finns ett värde att göra detta och konst har sitt värde. När riktigt gamla lämningar förstördes i Irak eller som nu i Syrien gråter mitt historielärarhjärta. Dock hade det räckt med en schysst dokumentär. Här blir det lite mellanmjölk och med sådan killar borde filmen lyfta mer. Bill Murray - vilken lirare. Jag gillar honom skarpt som comic relief. Sedan att pappa Clooney får följa med och spela sin son senare i livet. Det är en helt okej film som faktiskt berör ett viktigt ämne för kulturskatter behöver räddas från krig och galningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar