Berättarjaget får ett brev från Roderick Usher, som han en gång i tiden varit mycket god vän med. Usher berättar att han varit mycket sjuk och ensam. Berättarjaget rider till Ushers slott, som är en mycket grå och trist byggnad. Usher berättar om sin sjukdom. Han beskriver den som en galenskap för han är alltid nervös och rädd. Usher vet inte vad han är rädd för, däremot vet han att rädslan en dag kommer skrämma livet ur honom. Han inte kan flytta därifrån eftersom han är tvungen att ta hand om sin syster Madeleine. När systern väl dör blir Usher galnare än vanligt.
Det är många som säger att det är en av de bästa novellerna av Poe men jag håller nog inte riktigt med. Den är välskriven och den har den vanliga tvisten men jag blir inte riktigt tagen och känner inte någon större inlevelse. Ska man läsa detta? Ja, det ska man för det är bra och Poe är en författare som alla behöver möta någon gång i sitt läsliv. Jag kände bara att jag föredrar andra noveller från honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar