Nu har jag sett klart House. Det slutar lite tragiskt. Visserligen fint och gulligt för de flesta men det finns en viss tragisk underton som jag tänker ligger och gör slutet öppet. Det är fortfarande kanske en av de smartaste serierna som gjorts. Dessutom att House springer omkring med en adress med Baker Street 221 B säger väl en del om vem en flörtar med.
Making a murderer är en dokumentärserie som jag faktiskt irriterade mig på en hel del. Inte så att jag tycker speciellt synd om Stephen Avery. Jag tror han definitivt gjort det han sitter i fängelse för. Hans systerson är nog inte heller så oskyldig. Det jag stör mig på är ett ensidigt perspektiv och manipulationen av mig som tittare. Jag vill tolka själv och inte bli tolkad för. Om du undrar varför så om killen kan skriva ett eget överklagande är han inte dum. Då kan han också manipulera sin omgivning.
Glee var ju så bra när den kom. Lite charmig och lite sisådär töntig men värd att vänta på varje vecka. De sjöng bra och ja, Famekänslan sjöd i TV:n. Däremot så blev det inte bättre med tiden. Will Schusters lärarkaraktär retar mig och det skedde bizarra saker som jag inte kan förstå. Det känns mest som tack för att den slutade lite gulligt. Synd för det var bra och sedan blev det konstigt. Från säsong 4 har det varit mycket konstigt. Brittany S. Pierce är en rollfigur som är skämskudde fram-varning på.
Perception är en bra liten serie som dog i myllret av allt annat. Daniel Pierce är en neurolog som fungerar som lärare vid ett ganska prestigefullt universitet. Han är briljant men också schizofren. Det är en av sakerna som gör serien unik. Han arbetar med en f.d. elev som numera är FBI-agent. Kate Moretti vet att han är en otrolig utredare och mycket av det som händer i utredningen är något som Daniel har hallucinerat. Det är bra och välspelat. Ibland är det komiskt och det är liksom som en version av en Holmes. Det är en serie värd att titta på trots sina tre små säsonger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar