Jag läste den här boken för 10 år sedan när den var nästan ny och då på engelska som den pretentiösa lärarstudent jag då var. Eller som mina kursare var. Vi läste och förfasades. Jag läste och glömde lite. Det är en bra bok på många sätt. Jag tycker om huvudkaraktären på ett komplicerat sätt. Han är lite av en gubbsjuk, lite smårasistisk man med livskris. Men någonstans har han både rätt och fel.
Det börjar i Kapstaden där David Lurie arbetar som uttråkad professor med romantiska diktare som specialitet. Han har varit gift två gånger och gillar kvinnor, gärna vackra. Han börjar flirta med en av sina studenter, Melanie och här börjar det gå utför. De har sex, hon bor hos honom några nätter och så ringer hennes far och hennes pojkvän kommer på lektion. Lurie blir anklagad för sexuella trakasserier. Utredningen slutar i att han sägs upp från sitt arbete efter att han vägrar försvara sig. Jag tycker det är lite synd att denna del i handlingen inte utforskas mer. Det känns som om det bara slutar där. Hipp, happ om man säger så.
Lurie bestämmer sig för att besöka Lucy, hans dotter. Hon bor ute på landet. Det har varit ett kollektiv men numera bor endast hon där. Hon driver ett litet jordbruk och har ett hundpensionat. Lucy är en ganska stor kvinna som trivs med sitt liv. Fadern är mindre övertygad men känner att han kan stanna där en stund. Det blir annorlunda än det liv han är van vid.
Det stora avgörandet kommer på gården. Lucy blir grymt våldtagen av tre män och hennes far försöker de sätta eld på. Lurie är upprörd och försöker få dottern att agera, vilket hon vägrar. Jag kan tycka att det är spännande att han blir ful och hans liv förändras så i och med detta. Han slutar lite leva för sig själv och vill att Lucy ska ha det bra.
Plus med boken - den var lika bra på svenska.
Minus med boken - den släpper vissa handlingar lite sådär.
Intressant med boken - jag tycker att det är en bra skildring av en man i en gränstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar