Året var 1993. Det var svenska och vår hurtiga lärare kom in med böcker. Som alltid. Vi läste ungefär 6 böcker på läsår i svenska. Sedan läste vi minst 4 i engelska, 2 i franska, kanske två i historia och en i samhällskunskap, en i religion och en eller annan i filosofi, psykologi och spanska. På ett läsår kunde det alltså bli nästan 20 skönlitterära böcker. 60 böcker på tre år plus allt annat plugg. Min klass var en nördklass av stora mått.Detta var en av orsakerna till att litteraturvetenskapen kändes logisk och lite som att komma hem.
I alla fall så läste vi Franz Kafkas Förvandlingen på hösten i andra ring. Vi var helt slut efter Hamlet och såg framemot att läsa en tunn bok. Ha, ha, ha. Vi började läsningen och jag minns att hälften av oss var för och andra hälften emot. Jag gillade den då, och på universitetet och nu. Varför vet jag inte men jag gillar lite absurda skildringar och framförallt gillar jag ju mina östeuropéer.
Så detta var min första kontakt med Kafka och senare har jag läst mer. Då, var jag förvirrad och förstod inte mycket. Nu, tycker jag att boken är bra och en ganska sorglig redogörelse över en desperat familj. Vem är mänsklig och vem är omänsklig? Det undrar jag när jag läser den 17 år senare. Jag ser en liten sorg hos karaktärerna men också en livsgnista hos den övriga familjen men inte hos Gregor. Medan de växer tynar han bort. Förvandling kan betyda mer än en sak.
Bra med boken - den får mig att tänka och fundera kring vad som är mänskligt.
Mindre bra med boken - åh, denna byråkrati som finns i bakgrunden. Stör mig lite.
Intressant med boken - jag kom i håg det mesta. Det fascinerade mig. Ganska välskriven med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar