torsdag 11 maj 2017

Olikhetsutmaningen: vinnare och förlorare

Det är som alltid både Eurovision och Hockey-VM så här i början av maj.. Inget som egentligen drar mitt intresse. Däremot uppmärksammas den förra hos Enligt O denna vecka. Veckans utmaning är som följer:

Det är I helgen är det dags för final i årets Eurovision och där kommer det att koras en vinnare och en rad förlorare. Vinnare och förlorare blir därför motsatsparet i veckans olikhetsutmaning.

Att vinna kan vara viktigt för en del och mindre viktigt för andra. I många fall kan vinnare hyllas som hjältar och många av våra stora idrottsmän och idrottskvinnor kan nog känna av det ibland. Att vinna är viktigt och ser du amerikanska filmer med sport i centrum är de läskiga. Denna tanke finns även inom litteraturen och de kan bli vinnare på andra sätt. Jag tänker på Suzanne Collins Hungerspelen där vinst betyder välstånd för den enskilde men också för distriktet. Att vinnaren måste mörda ett antal unga människor för att kunna njuta av detta är baksidan av vinsten.

Ingen drömmer om att förlora. Att förlora allt är värre än att förlora i en lek, i alla fall i det långa loppet. Markuell i Hjalmar Bergmans bok Markurells i Wadköping förlorar lusten att leva då hustrun avslöjar att den älskade sonen, Johan, inte är hans. Det tar bara några timmar men sedan känns hans liv annorlunda.

7 kommentarer:

  1. (yngste sonen är ingen tävlingsmänniska - inte jag heller. Hans lärare sur på honom eftersom han inte brydde sig, utan hjälpte även motsatta laget)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte heller tävlingsmänniska. Vinner jag blir jag glad, förlorar jag är det inte hela världen.

      Radera
  2. Hungerspelen har jag inte vågat mig på. Markurells i Wadköping - så bra. jag tänker Eva Dahlbeck och Edwin Adolphson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ett dynamiskt par. Adolphsons Gossen.

      Radera
  3. Hungerspelen var ju ett riktigt passande exempel på hur viktigt det kan vara att vinna! Markurells i Wadköping gillar jag också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hungerspelen är hemsk i sin utformning, allt för bra underhållning men också för att hålla skräck i befolkningen,

      Radera
  4. Hungerspelen är en favorit. Markurells borde jag läsa om. Har inte läst den sedan gymnasiet och då tyckte jag att den var jättetråkig.

    SvaraRadera