Att få en bok av ett förlag är något nytt för mig. Jag blev helt uppspelt av många skäl och faktiskt senare av att läsa den här boken. Som den fantasynörd jag är tänker jag klassificera denna som fantasy och som den religionslärare jag är blir jag glad av att se den nordiska mytologin få eget liv.
Det hela börjar på havet där ett vikingaskepp hittar en ung kvinna. Hon kommer inte från den här världen utan från Jotunheim. Hon heter Vei och är ran av Veidars flock. De vikingar hon stöter på vill till Jotunheim för att erövra. Vei vill hem så hon berättar hur de tar sig dit. Alldeles i överfarten mellan Midgård och Jotunheim går skeppet under och de överlevande spolas upp på land. Arga och rädda kräver besättningen att Vei ska offras till Oden och vikingaprinsen går med på det. Dal, den främste av krigarna, får uppdraget att genomföra det men istället låter han Vei veta att han tänker låta henne fly. Det är då som den första av gudarna/jättarna dyker upp och Dal samt Vei blir ensamma kvar.
Vei, med en del jätteblod i sig, läker fort och snart beger de två sig av mot Veis by. Väl där så är byn öde som på en enda person. Aldis, byns förra ran, ligger döende och hinner säga adjö till Vei. Efter att de genomfört begravningsritualen förklarar Vei vad det innebär att vara ran. På morgonen lyfts taget och två jättar tar med Vei och Dal till Åskberget. Där återförenas Vei med Veidar även om det inte är smidigt. Det är så att det är dags för Meistarileikir - en tävling om som är bäst. Vei har hela livet trott att ran möter ran men så är det inte. Det är jättarnas kämpar, ran, mot asarnas kämpar, valkyrior eller vad det nu må vara. För första gången på många år blir det återigen en tvekamp.
Det är en mycket intressant historia och den har ett driv. Det gick fort att läsa denna bok och jag måste säga att jag tycker om berättarstilen. Den är underbart tecknad och vissa karaktärer känns extra noga. Vei är en sådan men jag måste säga att jag gillar de blå jättarna med inslag av djur och som påminner mig om hinduiska gudar. Sedan måste jag säga att Loke, vilken tolkning, är underbar som den listige. Jag får vänta nästan ett helt år men så är det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar