När jag var ung och arg feminist så läste jag Atwoods roman. Det tror jag att jag kanske glömt men nu läste jag om den. Nu är jag ju bara en arg feminist. Känslan är lika men mogen. Jag reagerar på andra saker.
Vi befinner oss i en totalitär stat i framtiden. USA har fallit och den kristna staten Gilead har uppstått. Det är viktigt att föröka sig och enligt staten är män fertila, oavsett. Kvinnor är det inte lika lätt för. Därför så delas kvinnor in i olika grupper. Det finns fruar. De är gifta med högt uppsatta ledare och åtnjuter status. Många av dem är ofertila men har de barn behandlas framförallt flickor som en skatt och kläs i vitt. Sedan finns det i dessa hushåll något som kallas Marthas och det är hushållerskorna. Också ofta ofertila kvinnor och lite äldre. Den tredje sortens kvinna som bor i ett hem likt detta är tjänarinnan. Det är en fertil kvinna vars enda arbetsuppgift är att bli gravid. Lite som Bibelns Sara ger Abraham Hagar ges tjänarinnorna bort av fruarna till de äkta makarna. Det finns också andra kvinnor. Det är econowives som får göra allt för de mindre viktiga männen. The Aunts är kvinnor anställda av staten för att ta hand om tjänarinnorna eller att indoktrinera dem.
Detta är en berättelse om kvinnor även om män spelar en stor roll. Män kontrollerar och beskyddar. Män är de som tar för sig och kan utnyttja systemet. Offred som är vår berättare är tjänarinna hos en högt uppsatt officer. Han heter Fred och därav hennes namn. Det byter med hennes placering. Offred kommer ihåg livet innan. Hon kommer ihåg sin dotter och sin man. De finns inte i hennes närhet längre utan någon annanstans. Livet är ganska inrutat fast Offred drömmer sig bort. Hon saknar sina vänner och sitt liv. Hennes kompanjon Ofglen följer med för inga kvinnor för vistas ute ensamma. Sakta men säkert får vi veta mer om Gilead och hur styrt det är.
Det är här som det börjar bli läskigt. Jag förstår hur Atwood tänker kring sitt framtidssamhälle med vikande födelsetal och AIDS som en faktor i detta. Det är skrämmande hur de vita kränkta männen då kan ha sina ekon idag. Någonstans känns det som om det skulle kunna hända nu eller det händer delvis nu. Kvinnor tar för sig för mycket och därför föds inga barn. Det är mantrat i Gilead och lite mantrat i världen idag. Jag läser som sagt boken med andra ögon. Det skrämmer mig att alla dystopier alltid säger något om sin samtid. Den här boken är 30 år men skulle kunna varit skriven för ett halvår sedan. Läs och begrunda. Snart ska jag se serien. När jag orkar vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar