Jag kom i konflikt med en elev häromdagen. Det var inte kul för någon av oss. Eleven ifråga har det svårt på alla plan men det är inte en ursäkt att inte göra någonting. Men ibland blir det så att man inget gör. Jag lockade, och försökte och gav exempel men det hände ingenting. Så jag gick iväg och hjälpte andra elever. Jag kände att jag behövde tänka ett varv till.
Då kom eleven. Han var klar. Jag blev lite arg, eftersom jag tyckte att det kunde han klämt ur sig. Lite skamsen sa han att det var för att jag skulle sitta hos honom ensam en stund. Killen behöver vuxna som bryr sig. Så är det bara. Tja, vi tittade på varandra och konstaterade att det var okej. Men, se mig som liten är. Det gäller även 17-åringar med hormoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar