Jag har en bekännelse

Jag skulle aldrig läsa Millenium. Sa jag. Men nu har syrran köpt, på Tradera, alla böckerna som ljudböcker och efter att hon lyssnat på dem har hon tittat på mig och sagt - lyssna!!  Så nu har jag lyssnat mig igenom Män som hatar kvinnor. Vad den handlar om tror jag de som läser detta kanske vet. Så jag tror jag berör det lite sådär men inte allt.

Att lyssna på vissa böcker gör att jag kan göra annat. Jag lyssnar och kör till och från jobbet varje dag. Larssons bok var ändå dryga 16 timmar och det tog mig lite mer än två veckor att lyssna. Det är faktiskt ganska lagom samt att handlingen gör att jag kan lyssna men fortfarande koncentrera mig på att köra.

Bra med boken - jag tycker att handlingen är bra. Det finns mycket skumt därute så varför inte skriva om något skumt. Huvudkaraktärerna läser om bestialiska mord och äter ostmackor. De dricker också kopiösa mängder kaffe i tid och otid. Det är i och för sig lite gulligt. Jag gillar också Reine Brynolfsson som läser bra och hans röst är passande för denna typ av bok.

Mindre bra med boken - tja, kanske lite väl mycket diskussion om journalisters etiska betänkligheter. Det kanske var lite väl off i boken. Dessutom så behöver kanske inte huvudkaraktärerna benämnas med för- och efternamn så långt in i boken. Jag tror jag vet vad de heter då.

Intressant med boken - ja, jag lyssnar på tvåan nu så den fick mig fast. Jag undrar hur de andra sju böckerna hade varit. Det skulle väl ha blivit en dekalog?