Dykungens dotter

Så jag har läst en bok. En bok om en kvinna, hennes dotter och deras ganska så smärtsamma liv. Birgitta Trotzig har skrivit om två kvinnor som upprepar samma misstag om och om igen. Som lever i samhällets botten och som har svårt att klara sig. Mojan har blivit med barn och lämnar mor och far och beger sig till staden. Där föder hon sin dotter och detta förhållande är aldrig bra. Dottern, Flickan, är faderslös och ser inte ut som andra barn, är inte som andra barn.

Mojan är en hård kvinna som Flickan ändå beundrar. Hon vet att mamma klarar det mesta men ändå så gör hon saker som inte är så bra. Vare sig för mamman eller för sig själv. Hon växer och mamman arbetar. Hon arbetar hårt och mycket men det blir inte bättre för det.  Det handlar om kvinnor som har det svårt och om hur man försöker överleva. Det är tvångssteriliseringar, aborter, oönskade barn som föds men framförallt lite hopplöshet.

Bra med boken - den behandlar ett intressant ämne. Jag tycker om litteratur som tar upp kvinnliga umbäranden framförallt i Sverige.

Mindre bra med boken - språket och stilen kräver sin läsare. Kanske ska man ha mer tid på sig än jag.

Intressant med boken - det blir ett djäkla seminarieinlägg.