Främlingen

Jag har läst Camus i många varianter. Både på svenska, engelska och franska. Främlingen tror jag att jag har tagit mig igenom ett par gånger. Jag förvånas varje gång över mig själv. Jag borde komma ihåg mer. Mersault, vår antihjälte, lever i Alger och jobbar på kontor. Dagen vi träffar honom har hans mamma dött, kanske. Det kan ha varit dagen innan. Han är på väg till hennes begravning. De senaste åren har hans mamma bott på hem. Detta är början på en absurd historia.

Mersault fortsätter leva sitt liv och blir vän med sin granne Raymond, en ganska suspekt karaktär som håller på att lära sin älskarinna en läxa. Vänskapen, eller vad det är, leder till ett besök vid havet. Mersault, med sin flickvän Marie, och Raymond hälsar på en god vän till Raymond vid vännens hus vid havet. Hela den dagen har en grupp araber, vänner till Raymonds numera misshandlade älskarinna, följt efter dem. Det ena leder till det andra och Mersault hamnar i fängelse.

Boken är skriven under brinnande världskrig. Det går att läsa in apati för livet. Det går att läsa in kolonialism. Det går att förbryllas över denna bok som fångat generationer. Någon lärare jag hade en gång sa att detta var att beskriva ungdomens hopplöshet efter Hitler. Kanske rätt, kanske fel. När jag läser den nu, som lärare, kan jag känna igen mina elever lite i Mersault. Han gör saker som han kanske inte tänker igenom vilket de också kan göra. Han bryr sig lite om andra människor, vilket många tonåringar också kan göra. Så likt vad jag känner för mina elever kan jag bli arg på Mersault som inte orkar bry sig om sitt liv.

Så, efter den femte genomläsning, har jag kommit på något nytt om boken? Nej, jag förvånas och lider lite med vår antihjälte. Ska man då läsa den här boken? Ja, även om du inte kommer att tycka om den så finns det ett mått av historia. Det finns många böcker som skrivits i påverkan av denna bok. Dessutom kan du som läsare alltid diskutera det absurda i att leva och referera Camus.