Jag kan ibland tycka att kärlek som presenteras i film och i böcker ska vara annorlunda än livet men någon gång önskar jag kärlekens tråkiga ansikte där bakom.
Kärleken som finns i vardagen och som du tar för given. Syskonkärlek visar sig ibland och den kan vara stark och trogen. Dock är det inte alltid så. Avundsjukan finns ofta nära i syskonrelationer. Fast kan författare inte bara låta vissa syskon bråka och sedan komma överens. Det är ju så det fungerar. I alla fall för mig.
Eller mor- och farföräldrar och barnbarn förekommer också i fiktionens värld. Ofta älskande men ibland elaka. Kan det inte bara handla om någon som sitter och dricker kaffe med sin farmor?
Eller föräldrar. Beroende av genre så porträtteras de olika. Fast de är viktiga. Trofasta och ärliga samt klippan. Eller frånvarande men alltid i personens liv på ett eller annat sätt.
Kärlek i chick-lit är nästan alltid komplicerad och när en läser YA är de lika komplicerade. Varför vet jag inte fast vi kanske är beroende av dramat. Fundera på hur fantastiskt kärleksliv du själv har. Det är kanske inte så häftigt. Då kan den spirande romansen mellan två personer vara det mest underbara att läsa om i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar