När man läser om Tomas Haraldsson första gången så kanske man känner - den personen har jag träffat/jobbat/varit gift med. Att han blivit kommissarie förvånar nog de flesta och att han vill bli polischef i Västerås fick mig att skratta i kanske tre minuter. Haraldsson får utreda ett försvinnande som han skriver av. Killen har rymt hemifrån och lämnat morsan och flickvännen hemma. Det finns annat att göra menar Haraldsson, som att hata sin nya chef, försöka göra frun gravid och arbeta så lite som möjligt.
Haraldssons chef, polismästaren, blir uppringd av mamman och nu så sätts en sökning i gång och Haraldsson drar från platsen och tre scouter hittar Roger död i en mosse. Fallet är för stort för Västerås och rikskrim kallas in. Det är nu vi träffar bokens riktiga poliser. Vanja och Billy är två unga och hungriga poliser som har ett nära samarbete med sin chef Torsten och kriminalteknikern Ursula. Det saknas dock en person. Sebastian Bergman har en gång varit med i gruppen men slutade för nästan 12 år sedan. Han har varit gift men förlorat fru och barn i Tsunamin och lider av detta. Sebastian är i Västerås för att reda ut sin mors dödsbo. Det kommer sig att han bor granne med en av de mordmisstänkta och lockas in i fallet av helt personliga motiv. Senare kommer han att tycka att det nog är lite kul att jobba igen.
Jonas Falk är den som läser boken och det fungerar bra. Men ibland finns det några r som saknas och fjällkontrollen retar mig ett par gånger. Det är en bra bok som slutar väldigt spännande och som läsare blir man lite arg och lite sur för att upplösningen kommer i bok två. Haraldsson och jag har skapat oss ett förhållande som gör mig glad för mer patetisk person får man nog leta efter.
Nu läser jag Lärjungen och hittills är den lika bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar