måndag 28 november 2011

Hypnotisören

Lars Kepler var mannen på allas läppar för några år sedan. Det visade sig vara en kvinna och en man, nämligen makarna Ahndoril. Varför vet jag inte men finkulturen kanske inte kan skriva deckare.

Det var inte vad detta skulle handla om. Jag har lyssnat på Keplers kriminalroman Hypnotisören eftersom jag behövt göra annat och vill lyssna på något.

Boken börjar med att polisen hittar ett lik i ett duschrum och hittas mannens familj mördad men sonen lever fortfarande. Joona Linna, kriminalkommissarie på rikspolisen, tar sig an fallet och kopplar in Erik Maria Bark. Bark är expert på traumaoffer och även hypnotisör. Fallet tar en relativt oväntat vinkling och snart är det någon som förföljer Bark och dennes familj. Är det den galne sadistiske mördaren eller någon annan som vill dem illa?

Så, vad ska man säga. God underhållning kan jag tycka men det är väl typ allt. Jag lyssnade på denna bok för att jag blev rekommenderad den men jag vet inte. Jag fattar inte hypen liksom om man säger så. Okej, är det så att vi enbart ska prata om boken som underhållning så visst då fungerar den men om den ens försöker efterlikna verkligheten så har jag svårt att köpa den. Människor måste ju tro att svenskar lever förjävliga liv. Eller att Sverige är landet från helvetet. Eller kanske helvetet.

För ingen i den här boken verkar prata med varandra. Speciellt de som är gifta med varandra eller släkt med varandra. Det är helt onödigt att prata om viktiga saker. Men, men jag känner mig. Jag kommer att lyssna på nästa bok för att jag köper konceptet och det är underhållning i julstädningen.

Men seriöst, kriminalförfattare därute, var originella. Skriv om något som inte har med huvudpersonens förflutna att göra. Se CSI och hitta historier som är annorlunda. Vad händer den dagen när andra världskriget är för avlägset och det inte går att knyta an till någon galen nazist längre? Vem vet, spännande blir det i alla fall. Jag önskar mer fokus på det och mindre om huvudpersonens liv, trassliga förhållanden och lite dåliga livsval.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar