Tänk vad viktigt det var att komma ut i rymden. Först och bäst gällde och Sovjet och USA kämpade hårt med att först komma till månen. På NASA, som då fortfarande var beläget runt Washington, försöker de skjuta ut en människa i rymden. Det går sådär. Kvinnorna som sitter och räknar på uträkningarna kan ibland få räkna helt i onödan för det stämmer inte längre. Detta är inte berättelsen om astronauterna utan om tre svarta kvinnor som arbetar för NASA och alla tre är briljanta på sitt arbete men hålls tillbaka av delvis sitt kön men framförallt sin hudfärg.
Katherine Globe som är en utmärkt matematiker och som hamnar i Space Task Group för att kontrollräkna men visar sig vara bättre på annat. Mary Jackson som vill bli ingenjör men det är lättare sagt än gjort. Kraven ökas men till slut får hon möjlighet att studera. Hennes största påhejare är en av de många förintelseöverlevare som NASA anställde. Sedan har vi Dorothy Vaughn som vill avancera efter 10 år. Duktig men får aldrig chansen. När NASA köper en IBM-dator för uträkningarna så lär hon sig att programmera denna. Det gör henne unik i hela organisationen.
Dessa kvinnor var verkligen banbrytande och jag måste säga att det intressanta är faktiskt deras arbetsliv. Det förekommer en hel beskrivningar av kvinnornas privatliv och det är ju trevligt men jag som rymdkapplöpningsnörd hade uppskattat en torrare film om arbetet bakom scenen. Nu är jag gnällig för filmen är bra men kanske lite lång. Det finns vissa delar som är roliga och andra som är lite sorgliga. Klart sevärd säger jag. Mannen på bion bakom mig tyckte inte det och kommenterade det högt vid kanske fyra tillfällen. Synd för han verkade missa poängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar