Free Four

Det är nog det kortaste jag läst och chockerande nog finns den bara på nätet. Det handlar om hur Four upplever lektionen med knivkastningen.

Det är ganska ensamt i Fours huvud. Han känner inte att han passar in och avskyr verkligen Eric, den unga ledaren som blev invald samtidigt som han själv, men han låter honom hållas. Det som är spännande med detta kapitel är att allt som Tris, och vi som läsare, kanske upplevde som nonchalant snarare handlar om att Four inte vill avslöja sig själv som osäker eller ge Eric något att hålla mot honom.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Divergent hade tjänat på flera personers perspektiv för Tris är ganska tråkig som berättare. Eller i alla fall finns det en poäng med variation.