Jag har just avslutat lyssna på Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser. Nesser läser själv och det är passande till den berättelse han valt att skriva. Nesser läser många av sina böcker och som lyssnare förstår man vilket arbete som ligger bakom orden och meningarna.
Erik och hans fru Winnie har förlorat deras dotter Sara. Det har nyligen skett. Bara ett och ett halvt år sedan. De har just flyttat från Europa till New York. Erik är en framgångsrik författare och Winnie en konstnär. Efter dotterns försvinnande har de båda svårt att skapa. Det går bara inte. De är som främlingar i sina egna kroppar, i sina egna tankar. Varje dag går Erik och försöker skriva på biblioteksfilialen i närheten. Det är så denna bok kommer till. Han skriver den för oss. Vi får veta hur Winnie och han träffades, hur det kom sig att de gifte sig, skaffade barn och hur det kom sig att Sara försvann.
En dag, någon gång i mitten av september, börjar Winnie bete sig konstigt. Hon målar Saras försvinnande och vill att Erik ska komma ihåg mannen som körde bilen. Erik ser Winnie ute på gatan men när han frågar nekar hon. Hon börjar ha roligt med andra människor och Erik blir orolig. En dag försvinner hon från hemmet och han vet inte vad han ska göra. Men mer tänker jag inte skriva här det får du läsa om själv.
Jag gillar Nessers böcker som är lite mer vid sidan av. Dessutom när författare skriver boken som blir boken man läser då slår mitt litteraturvetarhjärta till lite. Jag gillar den här boken. Den passar mig och även om jag nästan räknar ut det så är det ändå en twist i förhållande till vad jag trodde. Titeln är knepig dock men samtidigt så passande. Men det är klart, jag är nog lite svag för ganska så smart litteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar