Jag älskar historiska filmer. Det är väl något med mitt historieintresse och det faktum att jag nästan alltid fascineras över hur författare, kostymdesigners och regissörer har valt att tolka det förgångna. Nörden i mig kan inte få nog. Så när The King's speech kom och blev Oscarsnominerad så tänkte jag yes. Jag hade inte sett den än men den talade till mig, på många sätt.
Colin Firth spelar Albert, Bertie, hertig av York, andre son till kung George V. Bertie är döpt efter sin farfar, prins Albert. Lille Bertie föddes på den dagen farfadern avlidit nästan 35 år tidigare. Bertie är gift med Elizabeth och har två döttrar. Han gör vissa offentliga framträdanden men de är inte många. Bertie stammar något otroligt och ofta mer i officiella sammanhang. Han ser läkare, får hjälp av familjen men det är inget som fungerar. Men har man en envis fru, som Bertie har, så borde man nog räkna ut att hon inte kommer att ge sig. Hon hittar Lionel Louge som är logoped och bra på talträning. Det hela börjar i en ganska dålig lokal någonstans i London.
Jag gillar den här filmen. Kinkig på mig själv att jag inte såg den på bio. Det finns en viss stelhet i filmen som jag köper. Den är brittisk. Den handlar om en blivande kung så visst ska den vara stel som bara den. Jag har en favoritscen som stannade kvar. Bertie har just blivit kung och träffat regeringen. Han kommer hem och vill nog egentligen krama sina döttrar och då niger de. Det är rörande bra. Så jag är nöjd. Jag kommer nog också tvinga mina elever att se denna film. En bra periodfilm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar