Jag kan aldrig bestämma mig för om detta är skrivet för att det ska vara så här eller om Austen driver hårt med genren och sin läsare. Min tanke är att det är det senare. Det är i alla fall så mycket av forskningen säger och jag är nog benägen att hålla med. Det kräver sin författare och någon skrev en gång att när Austen dött försökte hennes bror förminska hennes idoga arbete med sina berättelser. Han ville gärna att det skulle framstå som att Austen skrev när andan föll på. Då kanske man inte kommer på vissa twistar.
Catherine Morland har sina fördelar och sina sidor som jag ibland tänker att jag borde bläddra förbi. Ibland tänker jag att hon är en förståndigare version av Lydia Bennett men att det finns lite av hennes vildhet och naiva sida. Detta är en bok som borde få större utrymme när man pratar om Austens böcker. Först skriven men sist publicerad och när man tänker på det är den brilijant.
Fanny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar