Varje gång jag tänker på den här boken går det en rysning längs min ryggrad. Seierstad valde att följa rättegången och intervjua väldigt många människor som drabbades av terrordådet den 22 juli. 2021 var det 10 år sedan och när killen knivhögg sin lärare i magen tänkte jag på detta. Jag kan inte förstå hur man tänker men som jag förstår det är Breivik en ganska stor idol bland väldigt många skolskjutare. Han hade ju en genialisk plan. Den brukar de vilja följa efter. Att Seierstad beskriver en ganska stor förlorare säger väl också allt.
När jag läser den här boken gråter jag ganska så bra. Mest för att jag tänker på alla tonåringar som dog och alla som fått men för livet. De kan ju aldrig riktigt lämna detta. Tänk att bli jagad för att du är socialdemokrat. Det är något vi bör tänka på när Sverigedemokraterna använder en partitillhörighet som ett skällsord. Så tänkte Breivik också. Nog är det någon som radikaliseras av det. Medmänsklighet kan aldrig vara ett misslyckande men det är klart om man tror det så är det. En bok värd att läsa och skrämmas över.
följt i Göteborgs-Posten men kommer inte läsa boken
SvaraRaderaDet är en bok som man måste känna för.
Radera