Vi befinner oss i Berlin. Det är mer än 20 år sedan som landet återförenades och numera är inte staden den frontlinjen den gång var. GT, stationschef för CIA, saknar den gamla goda tiden. Det känns som om han mest åker runt och hummar lite kring vad som händer i Europa. Frontlinjen är någon annanstans. Så när Faye Morris ringer ambassaden för att få prata med ambassadören. GT reagerar och plockar in kvinnan. Däremot vill han inte att huvudkontoret i Langley ska få reda på det. Istället tar GT kontakt med sin gamla öststatsspion och informant. Ludwig Licht, uppväxt i öst men valde att bli dubbelagent, är numera krögare i Berlin. Det går sådär. Så när GT lovar pengar hoppar han på jobbet.
Licht är en ganska svår karaktär att ta till sig. Jag gillar GT för att han är, alltid oavsett, enspårig och försöker göra något bättre med sitt liv. Licht skulle behöva hänga som ett dropp i en spritflaska för jäklar i min brevlåda vad karln super. Jag förstår att det ska visa på hur jobbigt detta är och hur det påverkar människor men det finns få högfungerande alkoholister. För skillnaden är så stor. Som full är han helt galen. Som nykter, eller halvnykter, knivskarp. Alltså, tja, nja, det stör mig lite. Jag säger inte att Licht måste vara munk men det verkar som om, när vi träffar honom, att han har druckit non-stop ett tag. ¨
Nu är jag kritisk, men det har nog med mig att göra. Lite vill jag gilla personen jag läser om. Fast jag får gilla annat istället. Det är inte så att jag har låst så många politiska, eller vad det nu är, thillers. Den är mycket spännande och jag gillar att vi är i Berlin. Lite känner jag historiens vingslag och det är nog författarens tanke. Lite nazister här, lite kommunister där dyker upp i Lichts minne när de tar sig plaster i staden. Språket är också bra och det är viktigt i alla typer av böcker. En av de bokbloggar jag läste om boken på hade den roligaste kommentaren och den håller jag med om. Vissa författare kan få gå en kurs med Engström för att lära sig svårare ord. Ja, lite sant är ju det. Dialogen i boken är också bra och det är lätt hänga med i vad som händer. Jag lyssnade på boken och det var lagom underhållning. Stefan Sauk läser bra och intensivt. Det är en bra tolkning av bokens fart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar