fredag 22 juli 2016

Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg



Detta är del tre i Historiska medias serie Släkten. Vi har kommit till en brytningstid. Det går fram och tillbaka mellan ny tro, kristendomen, och gamla hednisk tro, asatron. Många har gått över till kristendomen men väljer att utföra vissa riter ändå. Det går hårt till i Svealand där motståndet är som störst. Här bor Åsa med sin familj. Mor och far är asatroende och en kväll vid höstblotet kommer män till gården och mördar hennes familj. Snart finner hon sig på Jarlabankes gård där hon växer upp. De flesta på gården är kristna och det stör Jarlabanke att det inte går att omvända fosterdottern. Det är inget Åsa sörjer. Hon lär sig rista runor och är förtjust i den äldre trälen Björn. Knappast det äktenskap som Jarlabanke tänker sig. När Torulf kommer från York efter att ha tränat där blir han intresserad och med mer silver och möjlighet till att köpa gård gifter han sig med Åsa. Detta trots att Åsa fortfarande tänker på Björn och ev. är gravid med någon av männen.

Sedan får vi följa Åsas liv med Torulf och kampen om tronen och makten. Samtidigt som Åsa lever med en kristen man så är det inte lätt. Åsa blir vän med Blot-Sven och hans son Erik. Båda två asatroende och de får ofta hjälp av Åsa. Fortsatt så är äktenskapet mellan Torulf och Åsa både komplext och respektfullt. Fast tiden går och snart står kampen mellan de olika troslärorna i fokus och släkten kommer att befinna sig på olika sidor.

Det är både bra och mindre bra. Boken är välskriven och det är intressant att följa med i hur det går till att kristna Sverige. Det är också välskrivet om hur livet är med trälar, handel och vanligt arbete. Däremot stör jag mig lite på Åsa. Det finns något naivt över hennes beteende och att vara så godtrogen stör mig lite. I hennes värld verkar bara kristna begå brott men aldrig de asatroende. Jo, tjena. Där saknar jag lite nyans. Jag tycker också att det går för sakta. Det händer inte så mycket utan det ältas runt några varv. Boken hade lätt kunnat vara minst 100 sidor kortare och ändå haft kvar det centrala i handlingen. Nu del fyra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar