Hazel är en 17 år gammal tjej som lider av cancer i sista stadiet. När hennes mamma och doktor bestämmer att hon ska gå till en stödgrupp gör hon det ganska så motvilligt. Det är där hon träffar Augustus Waters och i och med det ändras hennes liv för alltid. “Some infinities are bigger than other infinities" för att citera Hazel Grace.
Jag som sett filmen grät lite här och där. Eftersom jag såg den med vänner som inte visste att det fanns en film så undrade de varför. Det var ju så gulligt. Det är det ju men också så tragiskt på flera sätt. Filmen är trogen boken men föräldrarna får mindre utrymme och jag måste säga att deras humor saknas lite ibland.
Det är en film mina elever älskar och gråter lite över. Något som mina vänner också gjorde i slutänden. Eller som en sa, det var allt en tung film även om jag inte förstod det först. Ja, eftersom jag fulgrät när jag läste boken så var jag beredd. Jag lyssnade på boken när det begav sig och jag har uppläsarens uttal av Hazel Grace i huvudet. Kanske skulle regissören tränat på det uttalet för jag saknade just det. En struntsak egentligen. En film som du kan se med vem som helst för denna film kan alla relatera till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar