En smakebit på søndag: Mördarens lärling

 

Varje söndag är det Betraktinger som är spindeln i nätet för att visa på vad vi läser runt om i bokbloggsfären. Denna vecka är den flyttat till Lesekunst. 

Jag har äntligen hittat två av böckerna i serien Fjärrskådarna av Robin Hobb. De sorterades bort från vårt bibliotek innan jag hann köpa dem. Vårt bibliotek säljer sina utsorterade böcker och sänker sedan pengarna till välgörande ändamål som Röda Korset eller liknande. De försvann för några år sedan och det är inte samma sak att läsa fortsättningsserien först. Men nu har jag hittat den första boken som heter Mördarens lärling. En oäkta son till landets prins växer upp och tränas till lönnmördare vilket kommer att ha stor betydelse när det blir konflikt med Rödskeppspiraterna.

Man ska veta att nästan alla har konstiga namn i denna serie som Ridderlig och Timjan. Det låter säkert annorlunda på engelska. Detta är från kapitel åtta sidan 135 min utgåva.

Paradiset av Abdulrazak Gurnah

 

Jag har aldrig varit i Tanzania men jag har arbetat på en skola som i ungefär 10 år hade utbyte med en skola i landet. När jag läser Gurnahs bok känner jag igen platser mina elever varit på och som våra tanzaniska vänner pratat om. Det är alltid en halvt surrealistisk upplevelse. 

Vi befinner oss i Tanganyika och på Zanzibar. Det är det tyska kolonialväldet som gäller och det talas om tyskarnas grymhet. Det talas även om engelsmännen i norr som är lika grymma. Yusuf är en tolvåring som bor med sina föräldrar. En dag får han följa med farbror Aziz till hans hem men mannen Yusuf följer med är ingen farbror. Yusufs föräldrar är så fattiga att de säljer sitt barn för att kunna betala en del av sin skuld. 

Aziz är handelsman och Yusuf får arbeta i hans affär till att börja med. Det går bra men snart får han byta affär och arbeta i en annan stad. Han får lära sig koranen och gå i skola. De män som Yusuf umgås med är i stort sätt alla i skuld eller beroende av Aziz. 

Det är en intressant uppväxtskildring som ligger lite utanför författarens eget liv. Han levde inte före första världskriget så mycket är nog återberättat. Det som slår mig är att det är så få kvinnor. Dessa pojkar lever ett liv utan kvinnor. Ja, de träffar kvinnor men det är knappast någon interaktion. Vad tråkigt att inte få se sin mamma igen. Tragiskt när man tänker att detta säkerligen hände på många platser runtom i Afrika. 

Sedan sist del 2

 Jaha, vi är kvar på 2018 och 660 sidor lämnade vi efter oss förra inlägget. Per Nilsson läste jag tydligen en del detta år. Sjutton var på 176 sidor. Christoffer Holst bok Väntar tills natten kommer var 182 sidor. Jennifer Nivens Som stjärnor i natten på sina 392 sidor. 

Ann-Helén Leastadius böcker Sms från Soppero, Hitta hem och Ingen annan än du samt Hej vacker är på 135, 392, 317 och 238 sidor. Anna Days Fandom är en tjock bok på 476 sidor. The hate u give av Angie Thomas är också en tjock ungdomsbok på 446 sidor. Jenny Jägerfelds Comedy Queen är på 224 sidor. 

Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet är på 334 sidor. Johanna Lindbäcks Karta för förälskade och andra vilsna på 286 sidor. Fjodor Dostojevskijs Den blida är på cirka 92 sidor. Vi börjar nå slutet av 2018 med Standcaféet av Lucy Diamond på 337 sidor. Anna Fredrikssons 11 nätter för jul var sist ut och på 338 sidor. 

Så när vi drar ihop 2018, som är ett år när jag läste väldigt mycket, blir summan ut 5025 sidor. Jag läste nästan 30000 sidor 2018 och det är mycket. 2019 började jag plugga ganska mycket och det märktes nog. 

Helgfrågan vecka 10

 

Den här veckan har varit galen hittills. En kollega har avlidit i sviterna av cancer, en elev har blivit oskyldigt anklagad för ett ganska grovt brott och min nya rektor har sagt upp sig. Allt detta på 48 timmar. Jag behöver återhämta mig men om ett par dagar. 

Mias bokhörna håller varje vecka i Helgfrågan. Denna vecka är frågan som följer:

Med tanke på miljön borde man verkligen läsa mer e-böcker. 

Läser du e-böcker?

Ja, faktiskt gör jag det. Nya böcker, om de finns, läser jag som e-bok. Det är oftast inte något som stör mig. Skulle önska att de var lättare att låna via bibliotek men vårt län har begränsning så om någon digital kopia är utlånad kan det vara kö. Vet ej varför men det är orsaken till att jag har andra boktjänster. 

Tisdagstrio: Klubbar, föreningar och (hemliga) sällskap

 

Varje tisdag ställer Ugglan & Boken upp ett tema. Hur man tolkar det är upp till en själv. Denna vecka är temat Klubbar, föreningar och (hemliga) sällskap.

1. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. En grupp med unga tjejer får över några få månader krafter. De ingår i en häxcirkel. Om det inte är ett hemligt sällskap så finns det inga som är det. En otroligt bra fantasybok i svensk miljö.

2. Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling. Det finns en grupp med häxor och trollkarlar som i första kriget mot Voldemort bildade Fenixorden. De har till och med ett hemligt tillhåll. 

3. Tisdagsklubben av Anna Fredriksson. Detta är berättelsen om en grupp som lagar mat på tisdagar. Den har tydligen blivit film som faktiskt har premiärvisning här hemma idag. Men det missar jag för då sjunger jag. 

Solsken och Parmesan av Christoffer Holst

 

Det är något speciellt att laga italiensk mat. Jag brukar tänka att fransmännen gör allt med linjaler och italienarna känner in rummet som Ernst skulle säga. Rasmus är en dansbandsstjärna vars storhetstid ligger bakom honom. Karriären är död och han blev dumpad för ett tag sedan. Hilda är en kock på förskola vars mest farliga är att ligga med sin gifte chef. De här bestämmer sig, frivilligt och kanske ofrivilligt, att åka på en matlagningskurs till Toscana. 

Så blir det inte för hotellet de skulle till brinner ned och istället kommer de till Roslagen. Gruppen som ska laga mat är allt annat än harmonisk alla dagar men god mat är aldrig fel. Trots att vinbesöket på en uppländska vinodlare kanske lämnar mycket åt fantasin. 

Jag läste boken och njöt. Det är en bagatell men böcker ska få en att må bra och Holst är bra på det. Han får mig att skratta och det tackar jag honom för. 

Sedan sist del 1

 Jag har i många år räknat hur många sidor jag läser på ett år. Det är i omfång av 10 000 sidor. Senast jag räknade var 2018. Då låg jag på 7217 sidor. Sedan blev det inte av att räkna igen. Alltså ibland glömmer man också.

Det får väl bli ett par inlägg. Kanske för varje år eller så långt jag orkar skriva per omgång. Först kvar 2018 var Björnstad av Fredrik Backman med sina 472 sidor. Sedan kom Skuggornas tid med 371 sidor. Efter den var det dags för Lisa Bjärbos Inuti huvudet är jag kul med 269 sidor. Därefter kom Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson som var 245 sidor lång. 

Anna Fredriksson fina Risk för regn är också ganska så kort med sina 166 sidor. Fiendens fiende av Jan Guillou är på cirka 423 sidor. Läskompetens var på det väldigt jämna talet 222. Lisa Bjärbos Allt jag säger är sant är på 243 sidor. Kortingen Hur man botar en fanatiker av Amos Oz är 88 sidor lång.

Ann-Hélen Laestadius Inte längre min är 282 sidor lång. Bara dra är en lättläst variant av samma författare på 166 sidor. Muralgranskaren är en kort sak på 165 sidor. Per Nilssons böcker Hjärtans fröjd och The Return av Hjärtans fröjd är på 159 och 172 sidor respektive.

Jag tror jag stannar där. Jag läste många sidor under 2018. Vi började på 7217 sidor. När jag kommit till Bara dra blir det 10 164 sidor. Så vi lämnar detta inlägg med 660 sidor. 

För oss är natten ljus av Christoffer Holst

 

Familjen Brickman strandar i USA, eller New York närmare bestämt. De har varit på begravning men släkten har inte varit något som de varit i kontakt med. När de ska flyga hem blir det strejk och därför får de bo ett par dagar hos pappas syster. Hon har en lägenhet på Manhattan och det är ju tur. Oliver, yngst i familjen både njuter och lider. Lider för att han måste bo med sin helgalna familj och njuter för att han är i New York och i närheten av så mycket musikal.

Jag tycker om Holsts böcker. Han är lite smårolig och det är som att läsa en romantisk komedi från kanske 1990-talet. Charmig och ibland kommer pinsamhetskudden fram. Det går över men det är så rart och trevligt att jag rekommenderar alla att läsa den. 

Veckans kulturfråga vecka 9 2022

 

Linda på Enligt O frågar en gång i veckan en fråga om kultur. Det är blandning på hög nivå och frågan denna vecka är:

Vilka filmer eller musikaler med en viss artists musik har du redan sett och gillat?

Vilken artists eller bands musik skulle du vilja uppleva i musikalform?

Jag har väldigt svårt för musikalfilm där de utgår från kända musiker. Kanske för att biopics inte riktigt alltid fungerar. Jag gillar Walk the line för någonstans är Joaquin Phoniex helt rätt för att tolka Johnny Cash trasiga resa från missbrukare till rehabiliterad. Det syns på honom. Jag tycker alltid det är synd att han inte vann en Oscar för den här rollen. Det var hans roll. 

Som jag förstår det tänker de göra en film om Madonna och då får jag väl säga att jag ser framemot det. Annars vet jag inte. Det kanske ska vara Dolly Parton i så fall. 

Tisdagstrion: Grönt

 

Varje vecka behöver man gnugga geniknölarna och tänka hur man ska tolka Ugglan & Bokens tisdagtrio. Veckans tema är Grönt. 

1. Smargadgrön av Kerstin Gier. Detta är sista delen i en serie om en grupp som kan resa i tiden. Just nu är det Gwen Shepard och Gideon. De reser fram och tillbaka tiden för att stoppa vissa saker och händelser. Det visar sig dock att ordens grundare, Greve Saint German är inte så lätt att hantera. Grön för att när Gwen åker till 1700-talet har hon en vacker grön klänning. 

2. Vilda gröna ögon av Joyce Carol Oates. Detta är en ungdombok av Oates. Hon beskriver Franky som lever i en destruktiv familj. Mamma är speciell och Franky tycker att hon borde skärpa sig. Så en dag försvinner mamman och pappa, som Franky dyrkar, börjar bete sig konstigt. Bra bok som jag läst med en klass i ett tema. Den lästes på både svenska och engelska. 

3. Anne på Grönkulla av L.M Montgomery får väl vara den sista tolkningen på grön. Den lilla fina historien om Anne som äntligen hittar hem. Jag har aldrig läst den på svenska utan bara på engelska.