Ingrid och Ylva är tvillingar. De är Sissela Konradsdotter och Matteus Jakobssons döttrar och nu är de unga kvinnor. Föräldrarna har begett sig till Rom för att betala bot för faderns synd och flickorna har blivit trolovade till två män av starka ätter. Ingrid har blivit mor men Ylva vägrar, plus att hennes tilltänkte Esbjörn ansågs för nära släkt på grund av ett annat ingifte. Esbjörn vill nu ha sin brud och Ylva flyr. Disa, kvinnan som sköter bina, följer med henne men Ylva råkar skada Esbjörn och tror att han är död. Istället lever han och tas om hand av Ingrid, också hon skadad. Medan Ylva flyr genom landet med Disa blir Ingrid betagen av Esbjörn. På så sätt kopplas dessa kvinnors liv samman på ett sätt som inte enbart är syskonrelaterat.
Vi får följa Ylva och Ingrid genom hela livet. Barn som dör, män som dör, krig och slutligen pest. Det är där boken slutar och nästa ska tas vid. Ylva kommer att leva ett kringflackande liv och likt sin faster är hon nära makten och utklädd till man är hon en av drottningens hovdamer. Hon föder två barn varav båda fostras av andra. Ingrid lider för äktenskapsbrottet med Esbjörn men även av de många barnafödslar som är svåra för henne. Hon föder många barn och ser några dö ändå.
Jag tycker att Ingrid är stark på sitt sätt. Hon fostrar sina barn och vet, genom sina egna upplevelser, att det inte alltid är så lätt att göra som man vill. Samtidigt blundar hon för sina döttrars öde ibland. Ylva blir jag inte klok på. Hon är sur och tvär på sin far, och jag förstår inte varför, och sedan när hon väljer att tjäna makten blir hon arg för att hennes barn inte automatiskt älskar henne. De har ju inte känt henne. Blod är inte det enda som är viktigt för barn. Det är trygghet och jag tycker nog att Ylva inte riktigt ger.
Boken är bra men kanske lite seg ibland. Ylva är ju väldigt gränsöverskridande och kanske är det en tolkning av Magnus Erikssons intresse för män. Ylva befinner sig nära den unge kungen och som kvinna ser hon väl alltid yngre ut än jämnåriga män. Jag gillar också systrarnas hat mot den, kanske inte alltid så, heliga Birgitta. Fast med tanke på hur hon betedde sig mot kungen är väl tolkningen inte konstig. Snart kommer nästa del. Då får vi följa Ylva och Ingrids barnbarn. Deras två barn, kusiner, gifte sig och fick en underbar dotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar