Skratta då...

Återigen hade Kulturkollo i våras en fråga om humor. Det var två frågor den veckan och lyder enligt nedan:

Berätta om en bok, film eller något på tv som skulle vara så vansinnigt rolig enligt alla andra – men som inte fick dig att skratta det minsta.

och

Berätta om en bok, film eller något på tv som du verkligen skrattade åt så att du höll på att gå sönder.

På fråga 1 svarar jag Solsidan. Jag tycker att Felix Herngrens agerande lämnar mycket att önska efter och Mia Skäringer är väl kul men tja, pinsam är nog ordet. Jag tittade mig igenom alla säsonger och fattade ingenting. Det är väl liksom pinsamt men knappast så att en sitter och skrattar sig halvt fördärvad.

Jag har konstig humor. Ofta skrattar jag ensam åt skämt på bio. Hela salongen kan vända sig åt när jag börjar. Det kan vara en referens som författarna säkert tänkt på i veckor och ingen fattar.

Annars skrattar jag gott åt Historieätarna. I alla fall ett avsnitt när de pratar om strejkbryteri och de tar in ersättare. Johan som gör Erik är så klockren att du måste skratta. Eleverna och jag brukar bryta ihop samtidigt.