Kepler börjar med att berätta om Paganini och om musik i största allmänhet. Jag måste säga att musiken är den största behållningen i denna bok. Vi får återigen träffa kommissarie Joona Linna och hans kollegor på rikskrim. Denna gång kommer Linna att arbeta ihop med Saga Bauer på Säpo.
Penelope, ordförande för Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, åker ut i skärgården med sin pojkvän Björn och lillasyster Viola. De ska tillbringa helgen därute. De lägger till vid en ö men snart befinner sig Björn och Penelope sig på flykt och Viola är död. Men detta är inte fallet som Linna blir inkopplad på utan Carl Palmcrona har hittats död i sin lägenhet. Det ser ut som ett självmord men snart inser alla att det inte är så lätt.
Jonas Malmsjö läser denna bok och det fungerar bra. Uppläsare ska ha mörka röster som gör det hela både lugnande och lättare att köpa hysteriska röster. Språket är både bra och mindre bra. Dialogerna är ibland lite väl högstadieberättande men det finns ett målande bildspråk.
Flera recensenter tycker att boken är bättre än den första men jag vet inte jag. Linna är en så machosnubbe att Guillou nog sitter och tycker att både Hamilton och Arn är värsta mjukisarna. Han verkar också oemotståndlig mot kvinnor och är en sådan jäkla besservisser att om jag var hans chef skulle han få sitta och titta på fortkörare på E20 utanför Ekolsund.
Bra med boken - det kändes som en mer sammanhängande berättelse denna gång.
Mindre bra med boken - Joona Linna är inte en karaktär som jag kan ta till mig.
Intressant med boken - hela delen med vapenexporten och musikdelen. Det var som att läsa något av Dan Brown egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar