Jag blir lite ledsen ibland när politiker, media och den stora allmänheten inte tror att vi arbetar i skolan. "Kom och se vad vi gör i verkligheten. Då ska du få jobba på riktigt." Detta kan jag få höra av människor i min närhet som jag tycker om och som jag ändå respekterar. Jobbar jag och alla andra lärare i en låtsasvärld? Är inte vårt arbete ett riktigt arbete? Jag undrar om människor inte ibland tror att vi sitter och leker med våra elever hela dagarna. Utan att det blir vettigt.
Att komma in hålla en föreläsning och vara världens bästa på det är inget svårt. Man finslipar sitt material om och om igen men som lärare är det inte riktigt lika lätt. Man kan inte glömma individen i massan, man måste se varje elevs unika förmåga, sätt att lära in och sätt att visa upp sin kunskap på. Varje dag!! Må hända att jag låter gnällig men vi får ju aldrig cred för det vi gör, i alla fall inte öppet. Belöningen kommer när en elev lämnar sin grupp för att titta på en utställning bara för att man har lärt dem något om detta, eller när en elev som hatar och vägrat skriva i nio år i grundskolan vågar att skriva nationella provet. Eller när en elev blir glad för ett VG och berättar för alla, eller när en grupp elever undrar hur man kan ha allt i sitt huvud och ändå komma ihåg allt, eller när man har en underbar lektion eller när man skrattar med sina elever. Det är belöningen men den räcker inte för allt annat. Det andra som vi lärare och våra elever inte bestämmer över........dokumentation, möten, utvecklingssamtal och allt annat.
Det är det som dödar glädjen att vara lärare. Att dokumentera allt, att skriva ned när, var och med vem man hade ett samtal och om vad. Att sitta på möten med rektorer, föräldrar och elever och vara den som blir ansvarig för allt, att gå meningslösa kurser för att det ser bra ut för skolan. Att ständigt ligga under nedläggninghot och ha sin arbetsplats under utredning. Det är detta som vi flyr på våra lov, inte våra elever. De flesta lärare älskar att undervisa och lära sig i processen. Det vi inte älskar är allt som läggs på oss.
Där jag arbetar har vi tre administratörer. De har hand om betyg, schema och annat kul pappersarbete. Sist vi fackombud blev kallade till rektor fick vi veta att vi minsann själva skulle lägga in lektioner och grupper i frånvarosystemet för att de andra hade inte tid. Dessutom får vi inte fortbilda oss på skolans beskostnad i år, om vi gör det själva är det bara bra men det är inget man uppmuntrar. Kanske kan vi ha en gemensam dag där vi pratar betyg till sommaren. Detta gör mig trött. Detta gör att jag gärna är borta ett par veckor om året. Detta är vad jag vill fly. Veckan innan jag börjar jobba efter sommaren har jag svårt att sova, får andnöd och äter nästan inget. Bara för att jag ska jobba. Hade jag inte mina veckor på sommaren skulle jag vara ett vrak.
Varför slutar jag inte då? Ja, mina elever. Jag vill se dem lyckas och jag tror att det är det som är pudelns kärna för en lärare.
Jag blir ledsen när SKL vill begränsa mitt arbete. Jag får många mejl och sms på tider som ligger utanför mina 45 timmar. Jag har fått telefonsamtal mitt i natten av elever som har skolångest. Vad ska jag göra i en 40 timmars vecka, klocka min tid? Antagligen. Jag har arbetat med stämpelklocka och det var okej, men då fick man också betalt när man hade jobbat mer än man skulle. När händer det nu? Aldrig?
En kollega som arbetat i 40 timmars systemet men nu gått tillbaka till 45 menar att det är så olika för olika lärare. Hon arbetade lika mycket i båda systemen och hon menade att de som vill allra mest gör det oavsett vad klockan säger.
Låt mig ha mitt sommarlov, låt mig ha mina lov. Jag rättar och planerar både jul-, sport- och påsklov. Låt mig vara ledig på sommaren i alla fall. Jag arbetar då med men på ett annat sätt. Då fortbildar jag mig, då läser jag alla böcker jag kanske ska använda i undervisningen, då går jag på museum jag inte kommer till annars, då ser jag film när det regnar, då läser jag min e-post och samtalar med elever som håller på med sitt projektarbete. Det jag gör då använder jag kanske i undervisningen men det mesta jag gör, gör mig till en bättre lärare. I alla fall i mina ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar