Olikhetsutmaningen: gult och grönt

Det är påsk och enligt O har som alltid frågor på torsdagar:

Det är inget motsatspar den här veckan och det är det ju inte alltid i olikhetsutmaningen. Jag tänkte först köra hönan eller ägget, men det skulle troligen blivit helt omöjligt, så veckans ordpar blir istället gult (som är påskens färg) och grönt (för våren).


Gult är en färg som jag har ganska så svårt för. Mest för att jag själv ser ut som en kyckling när jag har på mig färgen. Fast i litteratur och kultur är det annorlunda. Jag tänker på Tie a yellow ribbon round the ole oak tree. En fin liten låt som ska minnas om de som dött i krig. Det gula bandet är en symbol för soldater världen över men också för sjukdomen endometrios.


Grönt är en vacker färg om den är mild och påminner om de första vårblommorna. Mörk grön kan också vara vacker. Det jag kopplar ihop med grön är Anne på Grönkulla. Det blir ju Annes hem och den plats hon återkommer till i tankar i flera år även när hon flyttar och gifter sig. Det är kanske ett av de vackraste namnen på en gård jag vet.

Helgfrågan v. 13

Det är fredag och Mia undrar två frågor som vanligt.

Men jag undrar lite vad ni har hemma i hyllorna, har ni någon gammal bokskatt?
Eller någon bok som av någon anledning ni värderar högt.
Bonusfråga:
Hur firar du påsk?

Jag äger en gammal bok av Selma Lagerlöf som gavs ut året farmor föddes. Den fick jag av henne för många år sedan. Den är lite orkeslös numera så jag tänker inte visa den. Men det är en novellsamling som jag älskar.

Jag brukar fira med familj och påskbord. Gärna mycket ägg och framförallt godis samt must. Jag gillar must. Men i år är jag på väg hem efter en resa så påsken firas på flygplatser.

Hett i hyllan #137

Som alltid på torsdagar frågar Monika om hur bokhyllor ser ut:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här har jag haft ett tag. Egentligen är det en historisk faktabok men jag gillar dem också. Den kom fram förra året när jag flyttade. Kanske dags. Mest för att jag gillar författaren.

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J.K. Rowling

Nu börjar vi träffa mörkare värld. En fånge rymmer från Azkaban. Det är en riktigt hemsk man. Han heter Sirius Black och var den som angav Harry föräldrar till Voldemort. Det är i alla fall det som är en del i hans straff. Han mördade också några människor. Alla inser att han är efter Potter men som alltid är det där med att berätta för Harry inget som förekommer ofta. Det händer så mycket annat detta år. De får en ny lärare i försvar mot svartkonst. Remus Lupin och han kände Harrys föräldrar. Harry tillbringar mycket tid med Lupin av olika skäl.

Detta är egentligen den första boken där Voldemort inte förekommer utan istället lär sig Harry bekämpa dementorer. De är fångvaktare på Azkaban och suger ut lusten att leva och slutligen själen. De befinner sig på Hogwarts för att fånga in Black. För det är väl klart att han är ute efter Harry.

Det finns något tragiskt i denna bok som jag alltid känner när jag läser den. Ingen berättar saker för Harry. Varför berättar ingen allt på en gång? Det är som om de inte kan eller orkar. För hur kan de inte berättar saker för pojken? Det är hans föräldrar som dog, och det är han som de flesta vill skada.

Ja, nu är jag grinig men någonstans tycker jag så synd om Harry. Jag gillar hur Hermione är överambitiös som alltid och får tokfnatt på Trelawney i boken när hon tycker att spådomskonst är rent nonsens. Harry och Ron har ju tagit det ämnet för att ja, det är ju lätt. Varje lektion får dock Harry veta att en stor svart hund är efter honom samt att han ska dö. Hmm, rätt och rätt skulle jag säga att Trelawney har då och då.

Jag förstår att Harrys pappa är viktig för honom men varför är det bara hans vänner vi får träffa? Hade Lily aldrig några vänner? Jag är inte så väldigt såld på James Potters förträfflighet. Jag vill veta så mycket mer om hans mamma. Kvinnan med de gröna ögonen som offrade sig för sin son. Fast det är klart, Harry är till mångt och mycket sin fars son också.

Boken är bra och mörkare än de tidigare och det säger inte lite i en serie som handlar om en ung pojke som kämpar mot en stor ondska. Sedan som alltid får en inte glömma alla underbara karaktärer som dyker upp. Stephen Frys uppläsning är som alltid underbar och jag tycker att han låter lite som filmkaraktärerna ibland speciellt när det kommer till de mer kända och udda. Nja, jag gillar det i alla fall. Kanske är det jag som övertolkar. Nu vidare till nästa bok.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Fem snabba om påsken

Den här veckan är Kulturkollo nyfikna på påsktraditioner och veckan utmaning är en liten mini-enkät. Avsluta sedan med att berätta vad du läser i påskhelgen och/eller tipsa om en riktigt bra påskbok.

långfredagslugn eller påskaftonsfest

dragé-ägg eller mandelägg - both are good! Men om jag måste välja så.

påskhare eller påskkärring

picka ägg eller rulla ägg

påskmust eller påsköl


Eftersom jag kommer att vara på resande fot under påsken blir det ljudbok och Harry Potter i någon form. Stephen Fry i örat kan jag leva med. Alla dagar i veckan.

Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.

Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.
Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.

Men herregud ja, Camilla Läckbergs böcker i ett nötskal. Jag har läst men förstår inte. På riktigt alltså förstår jag inte. Det finns tusen böcker som tilltalar mig mer. Inte heller förstår jag Jonas Jonassons böcker. Den första var okej men aldrig mer. Det är så ibland för mig. Hellre böcker jag gillar än läsa sådant som andra gillar bara för att.

Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K. Rowling

Ibland är det skumt att läsa om böcker. Jag är inte supersåld på den här boken. Det var jag inte första gången heller. Egentligen är det inget fel på den. Kanske är det för att jag inte gillar hur elaka alla alltid är mot Harry. Det är inte lätt att vara pojken som överlevde. Eller ens säga att Lord Voldemort är tillbaka. Eller i alla fall närvarande på ett eller annat sätt. Alla tror alltid det värsta om honom. Det stör mig mycket i den här boken.

Det känns också som om Harry tränas i slåss mot den som inte får nämnas vid namn. För om nu Dumbledore är den store trollkarlen som alla säger borde han ju klara av allt hur lätt som helst. Eller så är det andra saker som lurar runt hörnet. Det är så en känner när en läser om. Så mycket lämnas utanför. Dessutom får vi ju bara läsa Harrys perspektiv och det händer mycket som vi aldrig får veta. Handlingen som går framåt vid sidan av.

Jag tycker fortfarande att det är underbar lyssning med Stephen Fry. Handlingen är trevlig och vi får träffa Ginny Weasley för första gången. Jag känner hennes trötthet på storebror Ron. Fred och George är som alltid underbara. De är mina favoriter och deras tvillingskap är som alltid underbart. Hermione är den tjej som blir trolldomsminister en dag och det märks redan här. Det finns också en viss elitism i trollkarlsvärlden som inte alltid är vacker. Den märks mer här. 

Olikhetstumaningen: modig och feg

Varje torsdag finns olikhetsutmaningen hos enligt O, så även denna vecka.

Idag ska jag föreläsa och det är ingenting jag gör ofta. Alltid när jag får frågan att göra något jag inte är så bekväm med är min spontana reaktion att säga nej. Jag är helt enkelt för feg för att hantera situationer som är nya för mig. De senaste åren har jag faktiskt blivit modigare och säger oftare ja, trots att jag blir sjukt nervös. Idag är en sådan nervös dag och därför blir veckans ordpar feg och modig.

Modig är det inte alltid lätt att vara men jag minns Neville Longbottom som vågar göra mer trots att han ofta är rädd. Precis som Harry själv har killen inte haft ett lätt liv och har föräldrar som skadats svårt i kriget mot Lord Voldemort. Han är också rädd för sin farmor och Snape. Fast han vågar och det gör honom modig, trots att han är rädd. Det går alltid att komma tillbaka till Harry Potter.

Att vara feg är något annat. Det är att vara kaxig men när det kommer till kritan inte göra något. Många är de bara tittar på. Många är de mobbare som egentligen är fega för de är så rädda om sina skinn och att hamna utanför.

Det får bli en annan kille från Harry Potter-serien. Draco Malfoy är en pojke som har fått allt och som levt med en ganska tydlig mobbare. Hans far är en elak man mot de flesta men han älskar sin fru och son. Däremot är han van att vara en mobbare och Draco har ärvt denna egenskap. Egentligen är inte Draco feg men feg nog att ta efter ett beteende som är negativt. Han har nog inga riktiga vänner. Draco har följare så den starke killen är egentligen feg för att han inte vågar vara sig själv. Jag läser just nu HP-serien. Därav mina insnöade svar!

Helgfrågan v.12

Som alltid i slutet av veckan undrar Mia något:


Vilken är din bästa deckare?
Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra? 

Åh, vad svårt. Sedan jag började bokblogga har jag börjat läsa mer deckare men det är inte alltid. Jag får nog dra till med Hjorth/Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman. Alla håller inte samma klass men nog måste jag säga att Bergman är en snubbe jag inte skulle vilja träffa men jag är glad att det finns alla människor i världen. Nu väntar jag på nästa bok. Det sker så mycket i karaktärernas utveckling att jag blir lite nyfiken åt vilket håll det ska ta vägen.

Kalla rätter, nja inte alltid men på sommaren blir det ibland. Pastasallad i alla former är en favorit då. Pasta, egenodlad spenat, andra grönsaker, gärna lite melon i, granatäpplekärnor, och så något mer om så önskas.

Hett i hyllan #136

Monika frågar varje torsdag:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag fortsätter med mina Noveller jag. Minns inte riktigt vilket år men det är klassiska noveller.