Coq Rouge av Jan Guillou

Det var så länge sedan jag läste Guillous serie om Hamilton. Jag missade några böcker mitt i och slutade läsa. Sedan läste jag några i slutet och hittade alla böcker. Så, jag tänkte att jag kanske ska läsa alla från början till slut med alla fortsättningar och sidospår. För det finns många fler nu av någon konstig anledning.

Det är lite speciellt att läsa en roman som utspelar sig under kalla krigets sista år. Det är fortfarande öst mot väst. Rädslan på den ena sidan och rädslan på den andra sidan. Fokus i den här boken är väldigt inhemsk då en kommissarie på SÄPO mördas och spåren verkar leda till Palestina. Carl Gustaf Gilbert Hamilton arbetar på SÄPO. Det var ju inte riktigt tanken men dessvärre har den militära underrättelsetjänsten lite svårt just nu. Därav arbetar han hos polisen. Det visar sig att det kommer till nytta att han, till skillnad från andra poliser, har en annan utbildning.

Det finns mycket att säga om den här boken som är lite negativt. Fast det är så Guillou skriver och en får leva med det eller inte. Hans berättarröst kan bli lite väl övertydlig ibland kanske också mästrande. Det är som det är och jag kan köpa det och välja att inte läsa boken när jag retar mig som mest. Annars tycker jag spåren med terrorism, som förekommer som en ganska het diskussionspunkt i den här, är intressanta och mer spännande idag. Det går att läsa den med andra ögon efter alla attentat som skett i modern tid. Tror de var bättre terrorister på åttiotalet rent strukturmässigt.

Sedan är det ju faktiskt så att Hamilton är mer komplex än jag minns honom. Han tycker nog egentligen inte om sitt jobb men utför det med precision. Den nyansen glömmer många ibland. Jag läste Thomas Engströms serie om Ludwig Licht i somras. Det är lite som det känns. Hamilton är väldigt bra på sitt jobb men lider kval över att göra det.

De är vi av Björn Hedensjö

I en tid då misstänksamhet mot allt som inte är som en själv är norm blir detta en liten fin tankepärla. Hedensjö beskriver den japanske diplomaten Chiune Sugihara som ger judar möjlighet att fly det europeiska kaos som har uppstått under andra världskriget. Trots hot om avstängning och en förstörd karriär kan han inte låta bli att hjälpa. Det är intressanta synpunkter om fördomar och tolerans som Hedensjö lyfter. Det är mycket som handlar om vad som gör oss toleranta och intoleranta som boken handlar. Vad behövs för att skapa ett öppet samhälle? Det är vad som diskuteras och fascinerande nog är svaret inte ouppnåeligt men däremot kräver det alltid vaksamhet.

Jag är glad att Novellix varierar sig och även publicerar lite tankeväckande noveller likt denna. Det är intressant och applicerbart. Jag tänker på titeln och jag känner att medmänsklighet har ingen färg. Den kommer i alla varianter och dessutom finns den där i bakgrunden. Läsvärd och framförallt är den värd att diskutera när du väl läst den.

Aprilviolerna av Hjalmar Söderberg

Det börjar en dag i april. Den unge Jerneld blir hembjuden till Grendel och utanför hör han vacker sång. Sedan inser han att det är hans ungdomskärlek Lena som sjunger. Under festen får han veta ett och annat om Grendel. Dagen efter möter han Lena på Nationalmuseum och det gamla tycket uppstår. Ödet vill annorlunda och istället för att gå med Lena Grendel på Operan bjuder Jerneld ut en annan Lena som han senare också gifter sig med.

Det är en lite tvist på historien som jag tror få tänkte sig när man börjar läsa den. Den är bra och Söderberg driver sin historia lagom framåt. Han är en superb bra novellförfattare och det märks här. Grendel heter ju Lena och hennes man och det är ju trollet i Beowulfsagan. Lite roligt och det ska man inte förakta som äkta man. Sedan är det en liten bild av dåtiden. Vackert berättad och lagom lång.

Adventskalender: noveller

Förra året läste jag en novell om dagen som adventskalender. Jag tänker mig att jag gör samma sak i år. Det blir en om dagen fram till julafton.

Trevlig första december på er.

Helgfrågan v. 48

Det är fredag och jag är så glad att december börjar. Kan inte för mitt liv tro att den månaden kan slå november på jobbet. Insane kan jag säga :). Veckans två frågor från Mia är som följer:

Har du någon speciell julbok som du gillar? 
Bonusfråga: Vad gör du till advent? Någon speciell tradition?

Jag läser nästan alltid en kort novell av Selma Lagerlöf som heter Betlehems barn. Den är väldigt liten och fin och finns i Tomten på Töreby och andra julberättelser om jag inte minns fel. I alla fall i en av upplagorna. Den har kommit ut flera gånger.

Advent firas med fika. Gärna saffran i någon form. Sedan bor jag på en liten ort där det blir torgfirande på söndagen och det är alltid trevligt. Förra året stod små lokala hantverkare och sålde sina saker. Jag köpte ett fint halsband att ge bort. Kommunens gymnasieelever brukar stå med sina UF-företag, alltså ett företag som startas över ett år för att prova på, och sälja saker. En tjej sålde små egengjorda saffranskarameller ett år. Supergoda. Så det gör jag. Trevlig helg.

Olikhetsutmaning: prisad och förbisedd

Det är torsdag och jag är lite efter i min planering. Snart är det dags att sova. Jag sover rätt dåligt just nu. I alla fall så här är det. På bloggen enligt O kan du läsa mer:

I måndags delades Augustpriset ut i tre kategorier och dessutom Lilla Augustpriset till en ung och lovande författare. Ganska ofta tänker jag på att det finns en speciell kategori böcker som brukar prisas, medan andra förbises. Lite beroende på prisets inriktning så klart. En man kan inte få Baileys Women’s Prize for Fiction och det är omöjligt för en översatt bok att få Man Booker Prize for Fiction. Veckans sista olikhetsutmaning för året handlar om ordparet prisad och förbisedd. Ditt svar kan handla om vad som helst inom den kulturella världen.


Prisad ja, det finns många författare som en hör om. Årets tema i nationella provet för svenska 3 är författarens villkor. En av mina elever valde att prata om dålig och bra litteratur. Hen tog upp prisen som ger status men som inte kanske leder till att du läser boken. Intressant argumentation om att litteratur är bra för den som läser och inte den som tolkar läsningen. Hmm, säger jag bara.

Jag kan bli lite trött på att ungdomslitteratur förbises ibland och klumpas ihop med barnlitteratur. Det är inte samma sak att skriva för artonåringar och åttaåringar. Det borde uppmärksammas oftare och Augustpriset är ett sådant tillfälle. Jag tänker att män nästan alltid lyfts som bra litteraturföreträdare. De prisas oftare och inte alltid för att de är så väldigt läsbara. En man som jag dock tycker förbisetts av bland annat Svenska Akademien är Antonio Lobo Antunes som skriver samtida skönlitteratur på ett sätt som behandlar den moderna människans och statens uppgörelse med sitt förflutna och sina val. Vem vet, en dag kanske. Han har vunnit andra pris så varför inte.

Sedan är jag nog allergisk mot att tävla i kultur. Hela tiden ska vi plocka fram det bästa inom litteratur, musik, film, teater och liknande. Hur kan en tävla i upplevelse egentligen? Jag kommer aldrig tycka samma som du, så är det och därför kan rätt låt, bok, författare, film eller skådespelare aldrig vinna. Bara den som just nu känns mest rätt för massan.

En författare som jag tycker om som vunnit priser är Toni Morrison. Hennes böcker talar till mig och jag känner mig nöjd med att hon fått Nobelpriset i litteratur. Dessutom i unga år. Hon var strax över sextio då och i den kretsen är det tidigt.

Vi får ju själva rösta ibland på årets bok och liknande. Enligt Bonnier blev det väl Schulmans bok. Så vi vill gärna veta vad som är bäst.

Hett i hyllan #120

Det är torsdag och denna vecka har varit längre än lång. Det är några veckor sedan jag erkände mina bokhyllesynder. Det blir en idag. Monika undrar varje torsdag:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag fick Wolf Hall och tänkte nu jäklar och sedan blev det andra böcker och nu har den stått där i hyllan ett tag. En vacker dag ska jag ta ork till mig och läsa den. Men nu får den stå där.

Baksidestext:

»Det är en mästerlig prestation, ett litterärt storverk« (Gomorron Sverige, SVT) » en storartad berättelse« (Andres Lokko) »1500-talet känns, låter och doftar i Hilary Mantels Wolf Hall. Att romanen kommer på svenska är en av årets största litterära händelser.« (Helsingborgs Dagblad) » ett unikt och lysande konstverk« (expressen)

Vi är i England, det är 1530-tal, och släkten Tudor är en hårsmån från katastrof. Henrik VIII vill få påven att annullera äktenskapet med Katarina för att istället äkta Anne Boleyn och få den son som kan säkra tronen. Thomas Cromwell blir mannen som ska ordna saken, till varje pris. Wolf Hall är en historisk roman och en tidlös studie i makt, kärlek och politik, lika aktuell då som nu.

Brittiska Hilary Mantel har skrivit flera böcker men fick år 2009 sitt stora genombrott med den historiska romanen Wolf Hall. Och vilket genombrott! Wolf Hall belönades med prestigefyllda Man Booker Prize och flera andra stora utmärkelser. Tidningarna utnämnde boken till årets bästa roman och Hilary Mantel till årets författare. Romanen är också den Man Booker Prize-vinnare som sålt bäst genom tiderna.

Pirates of the Caribbean: Salazar´s revenge

Will Turner gick för många år sedan ombord på Den flygande Holländaren och lämnade frun Elizabeth och sonen Henry ensamma. Henry vill så gärna vara med sin pappa och försöker allt. Detta till trots så går det inte bra. När han är vuxen och får upp en ledtråd visar det sig att det finns två problem. Henry måste hitta Poseidons treudd för att återställa pappans förbannelse. Problem ett är att kapten Salazar och hans besättning av odöda sjömän är ute efter den. Problem två är att han måste få hjälp av Jack Sparrow.

På sin väg till treudden träffar Henry även Carina Smyth som är ute efter något liknande men är mer vetenskaplig i sitt tänk. Det där med övernaturlighet är inte hennes sak. Kapten Barbarossa blir hotad av Salazar att hjälpa till. Så fyra personer med ganska mycket egen intresse ger sig efter treudden.

Det är väl trevligt med en okej fortsättning. För det är den, eller en svag reboot av första filmen skulle jag säga. Johnny Depp är bara lite tjockare än i ettan men minst lika full. Geoffrey Rush kläder får mig att fnissa till för tja, de är lite annorlunda på piratkungen. Brenton Thwaites gör Henry och påminner rätt mycket om sin far och sin mor. Jag hoppas lite att Disney kanske tonar ned Sparrow i nästa film med tanke på Depps rykte. För att det blir en sjätte film är nog ganska uppenbart. Även om Disney inte behöver det. Har en köpt SW känns detta bara som fluff i pengavärlden.

Kulturkollos tisdagsutmaning: något att längta till!

Det är tisdag och denna vecka pratar Kulturkollo om framtiden. Det märks även i deras utmaning för denna vecka. Den är som följer:

Vad i din framtid längtar du mycket till just nu? Böcker du inte riktigt kan bärga dig till de äntligen kommer ut, filmer du villvillvill se nu, semesterresan du sparat till och planerat i flera år, att boken du själv skrivit kommer att ges ut…? Du bestämmer och väljer vad du vill dela med dig av!

Jag längtar lite lätt till Star Wars 8. Det kan jag inte låta bli att göra men det är inte min stora längtan.

I mars ska jag åka Hurtigruten. Det ska bli jättekul hoppas jag. Det tar ungefär sex dagar att ta sig med båt från Kirkenes i Nordnorge till Bergen i syd. Från vinter till vår kommer vi att åka. Det ska bli spännande att se det vackra Norge. Något som känns extra kul är att åka på örnsafari för tydligen finns det mycket örn på vissa ställen.

Trondheim och Nidarosdomen blir också ett ställe att stanna på. Det längtar jag till.

lånad från visitnorway.com

The Killing

Äntligen! Det tog mig många år att ta mig an den amerikanska versionen av den danska serien Brottet. Jag missade nämligen originalversionen och skulle börja se men sedan hände annat och nu är det klart. Det hela utspelar sig i Seattle, troligtvis för att det är ganska likt Danmark. Där sker det ett antal brott. Det första är en ung flicka som blir mördad och det är säsong ett och två. Det är allt annat än lätt att hitta hennes mördare och sidospåren är många. Säsong tre och fyra hänger ihop med varandra kring en mängd flickmord som avslöjas och efterföljden. Här är sidospåren ännu fler.

Jag har sett väldigt få deckare som serie de senaste åren. Det är för att jag kände mig nöjd med dem men nu blev jag lite intresserad. Det är en otroligt välspelad serie och Linden och Holder, våra poliser och huvudkaraktärer, är mycket intressanta. Jag gillar verkligen det lite råa och det lite alldagliga. De går runt och förhör och sedan är det. Inga stora biljakter eller bomber eller liknande utan det är vardagligt arbete. Det tror jag serien vinner på. Så, titta på den på Netflix om du, som jag, inte sett den än.