Agnes von Krusenstjerna har jag bara mött som novellist. Denna är ingen skillnad på. Detta handlar om en liten tjej som ska åka ut till sin familjs landställe på hösten. Hon har aldrig gjort det men mamma, pappa och de äldre syskonen tycker inte det är något konstigt. Rosa är så glad på vägen dit. Det finns plättar och landstället är det bästa i hela världen. Men hösten är mörk och lite slemmigare. Att dockan skadas, vädret är annorlunda och huset konstigt måste vara den svarta äckliga snigelns fel.
Jag och mina elever tycker mycket om den här. En del blir bara: typisk barnskildring. Andra ser annat som förhållandet mellan barn och föräldrar. De slås av hur bra det beskrivs att vara barn. Jag håller med. Det är en novell värd att läsa om du stöter på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar