Min syster utmanade mig att läsa Bodströms debutdeckare. Kanske för att jag har rätt förutfattade meningar ibland och kanske för att jag har svårt för vissa deckare. Jag valde att läsa den i örat och i bilen så det tog 12 dagar. En timma fram och tillbaka till jobbet men sedan var det klart.
Det hela börjar med ett mord på Österåker anstalt. Den dödes närmaste släkting sitter på samma anstalt men flyttas inte trots att det finns risk för hans liv. Polisen kopplas in och det är här som Susanne Berglund gör sin entré. Hon har nyligen flyttat från åklagarmyndigheten till polisen. Mordet på internen retar justitieministern Gerd Lundin. Nog för att hon har svårt som politiker i vanliga fall men detta är början på en karusell.
Miro, som släktingen heter, vill stämma staten på pengar och använder sin advokat. Problemet är bara att advokatens kollega kommer att företräda de misstänkta mördarna. Alla dessa händelser kommer att smälta samman.
Jag blev positiv överraskad och det var lagom underhållning i bilen. Någon anklagade Bodström för att ha skrivit för enkelt men det kan jag säga stämmer inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar