Sista boken i Le Guins serie om Övärlden är skriven ganska många år efter första boken. Det är som alltid en stor del om förändring men även om död även i denna. Den här bokens huvudspår är Aldar som drömmer om sin döda hustru. Han ser henne i de dödas land. Ett ställe som är mörkt och grått. Aldar tycker detta är svårt med dessa drömmar och söker upp Ged och Tenar. Ett sidospår är att Tehanu, den unga flicka som Tenar tog hand om, involverad i konflikterna mellan människor och drakar. Hon kan tydligen förstå eller kommunicera med drakarna på ett sätt som ingen annan.
Allt hamnar tillbaka hos de gamla magikerna och deras rädsla för döden. Detta leder till en uppgörelse och en förändring där Tehanu och drakar har en stor betydelse.
Att läsa Le Guin är som att läsa filosofi. Hon är inte den starka feminist man skulle kunna tro utan hennes tankar är allmänna och behandlar alla våra tankar om vår levnad. Det som är unikt är att hon ger kvinnliga karaktärer en mening som var annorlunda förr. Detta är ett värdigt avslut på serien men de stora avsluten är inte för den här serien och som läsare måste du leva lite med att det blir nya frågor. Läsvärd serie för alla som gillar fantasy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar