Idag är det 13 år sedan mannen jag älskade över allt annat tog livet av sig. Han hade just fått reda på att han fått sparken, samt att hans mamma hade cancer och att han själv var manodepressiv - bipolär. Han, Daniel, orkade inte och åkte hem till sin mamma och hängde sig.
Hon hittade honom och sedan finns inte så mycket mer att säga. Vi pratade nästan aldrig efter detta. Det var för smärtsamt. För min del handlade det mycket om att Daniel inte kunde se vårt liv, och min kärlek som något positivt.
Idag är det inte samma sak men jag saknar honom i alla fall idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar