Kulturkollo har denna vecka tema om döden. Mer kan du läsa här. Fast denna tisdag handlade frågan om den mest minnesvärda.
Berätta om den mest minnesvärda döden?
Jag tänkte länge på den här frågan. Det blir inte bättre av att jag väntar så här kommer mina förslag på död.
Jag har skrivit det förr men jag gör det igen. Anne Franks dagbok påverkade mig mycket som barn. Jag läste den kanske 10 gånger i fyran och femman. Oftare fick jag inte låna den. Jag kan fortfarande känna lite sorg när Anne försvinner. Det är ju inte så att hon skriver om sin död. Hennes och så många andra judars död var otroligt onödig men ändå finns den där som minnesvärd.
Den andra är också en bok jag läste i min barndom. Det är i slutet av Bröderna Lejonhjärta när Jonatan är skadad och de hoppar för att komma till Nangilima. Då gråter jag. Det gör jag fortfarande även om jag är vuxen.
Det var de jag tänkte på. Det finns andra. Jag grät en skvätt i slutet av Förr eller senare exploderar jag eller när Ove dör i Backmans bok.
Åh så klart! Astrid Lindgren hur kunde jag glömma hennes fantastiska böcker!
SvaraRaderaBåde lejonhjärta och Mio min Mio har fantastiska scener.
Mio min Mio är nästan ännu mera tragisk. Flickan med svavelstickorna hade också kunnat fungera i detta fall.
RaderaJag har också valt en Astrid Lindgren-saga! Håller med om att Bröderna Lejonhjärta är tårdrypande, men det gäller även den första döden då de kommer till Nangijala, tycker jag. Och Mio, min Mio är förskräckligt sorglig. Min favorit Allrakäraste syster har ju också död i sig, men inte alls så uttalad - allt bara försvinner ju, mer som att en bit av ens barndom och fantasivärld försvinner än att någon faktiskt dör.
SvaraRaderaBröderna Lejonhjärtas död är ju fantastiska exempel, sorgliga men hoppfulla. Man önskar ju att man kommit till Nangijala när man dog...
SvaraRaderaHåller med om Bröderna Lejonhjärta, det är också mitt starkaste minne.
SvaraRaderaBröderna Lejonhjärta kommer jag ihåg berörde mig ordentligt, en och annan tår blev det allt.
SvaraRadera