Bitterblue är en ganska ung drottning och enda arvtagerska till tronen i Monsea. Trots allt var hennes far kung Leck och ond som bara den. Han hade förmågan att trollbinda folk och få dem att tro på vad han ville. Han kidnappade särlingar och barn och kvinnor. Det byggdes bisarra saker och han samlade på mycket konstigt.
Bitterblue har det inte lätt eftersom hon dels luras av sina närmaste men dels har stor skuld för vad Leck gjorde. När hon en kväll bestämmer sig för att ge sig ut i sin stad märker hon att folk inte lever som den information hon får. Här träffar hon också Saf en ung särling som är lenid av uppfostran. Bitterblue finner honom mycket intressant och nu är hon den tjejen hon känner att hon är. Hon kallar sig Gnista och berättar om sin mor och fantiserar hejvilt.
Det visar sig dock att livet inte är så lätt eller så roligt som det ibland kan utge sig för att vara. Många är de krafter som arbetar emot Bitterblue men fler som arbetar för henne.
Jag tycker att avslutet är bra. Det knyts ihop och alla som varit med i tidigare böcker har en del i denna. Det som stör mig är Bitterblues fascination vid Saf. Killen är knäpp och inte mycket att hålla i när stormen blåser. Fast det ska väl vara så men det vore uppfriskande om tjejer i ungdomsböcker inte alltid föll för den häftige och lite mystiske killen. Jag är ju tant och då är det mitt privilegium att tycka så. Jag önskar bara att det fanns lite variation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar