Solbritt Andersson är tillbaka. Hon hade ju blivit utlånad till Norrtäljepolisen för att nysta upp fallet med Singöligan och nu pågår utredningsarbetet för fullt. Dock händer ett hemskt hatbrott på campingen som gör att utredningen måste pausa lite.
Solbritt och hennes man Rune bor sedan några månader på Singö och trivs. Barnbarnet Isabelle kommer ibland och umgås med de båda men helst med Albin, hennes pojkvän. När Albins kompis Jonas hem brinner ned, med fadern och modern i huset, sätter en ny utredning fart. Det känns inte som om dessa två bränder har något gemensamt annat än Singö.
Jag gillar Solbritt. Hon är en skön böna som älskar sitt jobb men också sin familj. Allt har sin tid och hon låter inte sig inte tänka något annat än att göra sitt bästa där hon är just då. Detta fall är dock något som tar ganska mycket av Solbritt privat. En sak jag stör mig lite på är hur kvinnorna skildras i förhållande till män. De är liksom arga, sura och kanske behövde de prata med sina respektive och inte vara så introverta. Jag hoppas att de arbetar lite på det. Nyansera mina herrar. Det blir nog en trea, eller varför skulle annars det hintas om vissa platser i slutet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar