Mariannes Jidhoffs närmaste chef begravs och hon, Augustin Madrid och Torsten Ehn är närvarande. De sörjer på det sätt Olle hade velat. I och med detta kommer konflikten som Irene Sundberg, polischefen, att trappas upp. Gruppens nya ledare Alexandra Baranski är någon som Marianne och de andra har så där halvsvårt för. Denna gång är fallet ett gäng våldtäkter som skett både nu och på nittiotalet. Orsaken till att gruppen kallas in är att en av flickorna mördas under anfallet. Flickans pappa är polis och därför blir det gruppens uppgift.
Det är mycket fokus på de tre huvudkaraktärernas kärleksliv i denna bok. Nästan alla tre avslutar eller påbörjar en ny relation. Det kändes som om det var en sorts uppgörelse med tidigare och en nystart. Det har gått en tid mellan förra boken och denna. Jag tycker att det är lite charmigt och trevligt som alltid. Kanske är det lite för lite arbete ihop och rätt mycket att gruppen kör vissa spår solo som är nytt. Jag vet inte om det är det helt optimala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar