Den svarta katten av Edgar Allan Poe

I en hus någonstans i en amerikansk stad i början av 1800-talet lever en man med sin fru och sina husdjur. De har det ganska bra ställt eftersom de inte bara har katt, hund, vanliga gnagare och en apa samt tjänstefolk. Mannen älskar framförallt sin katt som kallas Pluto. Med tiden dricker mannen allt mer och blir elak och hård. Katten retar livet ur honom och han misshandlar katten genom att ta ett öga. Förhållandet till katten blir värre och i ett fylledille hänger han katten. Några dagar senare brinner huset och alla ägodelar ned. Kvar finns bara en vitmålad vägg med en siluett av en katt.

Mannen blir halvbesatt av katten och en dag möter han en annan katt med samma öga borta men en vit fläck. Han tar hem katten men snart börjar även denna katt att irritera honom.

Det är en intressant beskrivning av ett sjukt sinne. Denne man mår inte bra och Poe beskriver detta vansinne på ett ypperligt sätt. Det finns en poäng med att han omnämns som de första detektivförfattarna även om jag tycker att han mer förebådar Criminal Minds och intresset för den sjuka hjärnan. En bra klassiker som överlevt och klarar sig väl i dagens litteraturvärld.