Petra har skiljt sig från sin man. Han lämnade henne för en annan kvinna och smärtan är så stor att det inte går att förklara. Petra har bestämt sig för att åka till Sarek och arbeta som stugvärd i tre veckor. Där kan hon skriva på sin bok och få vara ifred.
Petra undrar hur hon ska skriva sin bok. Hennes tankar är att det spelar ingen roll hur hon skriver. Det kommer ändå att handla om henne, hennes man, deras skilsmässa och deras barn även om hon skriver en bok om flodhästar. Petra blandar sin tid i stugan med att skriva sin bok. Gästerna är både trevliga och överjävliga i en salig blandning. Boken tar form och Petra hoppar mellan att må bra och att bli lite lappsjuk.
Det finns något så tragiskt i att lyssna på Martina Haag i vissa partier. Jag tror insomnian, depressionen och galenskapen är till en viss del sann. Att känna sig lämnad, övergiven och sårad är väl inte så konstigt. Det är ju liksom så det blir ibland. Om Anders i boken är Erik Haag är karln ett klappmongo av stora proportioner. Om en liten del av allt som beskrivs är sant så, fy för den lede.
Det handlar egentligen inget om den riktiga händelsen. Det får du tolka in själv. Jag tror bara att detta är ett sätt för Martina Haag att gå vidare. Att berätta sin sida. Samtidigt så kan den här bilden reta skiten ur mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar