Mirjam är klar lärare och söker jobb på en FN-skola i en lagom stor svensk stad. Skolan är fantastisk enligt hemsidan och det är fint när hon besöker den. Så jobb får hon nästan samma dag. Flyttar gör hon också. Det är dags att börja jobba. Något som Mirjam inte riktigt hade koll på. Mamma och mormor var båda lärare och har sett världen utifrån olika vinklar. Mirjam pendlar mellan dessa. Det är inte alltid lätt att möta elever och det är inte heller lätt att vara den duktiga tjej hon alltid har varit. En speciell elev tar sig in nära henne.
Jag tror det hade varit mer nyanserat att skriva en bok om en luttrad lärare. Någon som varit lärare ett tag som Sally istället för Mirjam för när en är ny är livet väldigt, väldigt konstigt om du är lärare. Det handlar om en omställning som tar tid. Då blir bilden inte rättvisande. Så jag läser och blir arg. Arg för att jobbet är inte så svartvitt som Hedin skriver. Arg för att det också måste finnas en nyanserad bild. Mormor sade alltid att en måste älska sina elever, ja, varför blev inte Mirjam lågstadielärare? Det är liksom lite så jag tänker. Det är en annan utmaning att arbeta med småbarn och en att arbeta med tonåringar som kräver annat. Inget är lättare än det andra men känslan måste finnas där oavsett. Mamma Rakel ska vi inte prata om.
Fast klyschorna är de som jag stör mig mest på. Invandrarkillen med problem och samhällsklassen utan. Ha, elever är människor med olika problem. Det hade varit roligare att läsa om en problemelev som går natur istället. Så, vad tycker jag nu då. Det är en okej bok som jag är glad att jag läst. Jag kan tänka om den men vad tänker personer utanför skolan? Det funderar jag på och undrar vad den gett skoldebatten egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar