2015 i listform

Hos Kulturkollo kan du hitta och svara på denna lista. Jag tänker börja nu och blandar nog kultur i många former.

Årets mest oväntade: Det var faktiskt på jobbet och inte i bokform. Jag har bytt tre rektorer i år. Det är ganska mycket. Nu har jag fått chef nummer 4 som bara ska jobba till maj. Alltså det finns lugnare saker att göra än att vara på mitt jobb. 14 personer har slutat pga dåliga chefer. Hela havet stormar har detta arbetsår känts som.
Årets klassiker: Övertalning av Jane Austen var en trevlig omläsning. Jag läser inte så mycket klassiker numera.
Årets knock out: Jag håller på med Martina Haags Det är något som inte stämmer. Den är verkligen en knytnäve i hur det är att må dåligt. 
Årets kvinnokamp: Här tänker jag på Fröken Frimans krig som jag sträcksåg häromdagen. Där är kvinnokamp och det är en tid då kvinnor knappt var förmögna att tänka. Älsk på den serien.
Årets gråtfest: Loke Nybergs Flykten från Sverige som vi arbetade med i personalen. Den fick nästan alla att gråta till.
Årets gapflabb: Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn fick mig att skratta högt. Kanske för att Emanuel påminner mig om en av mina elever.
Årets historiska: Jag läste Simona Arhnstedts Betvingade som var en bra historisk roman med mycket romantiska inslag. Det positiva är ett stort kvinnligt fokus.
Årets obehagligaste: Oceanen vid vägens slut är en kanonbok men Ursula Monkton skrämmer mig lite och var obehaglig att tänka på. Brr.
Årets dystopi: Legend av Marie Lu som var snabb berättad. 
Årets grafiska: Zelda :). Det kom en ny Zelda :).
Årets nya bekantskap: Johan Kant och Anders Gustafson är helt nya men deras debut kändes rätt skön.
Årets utmaning: Herregud, jag har för många utmaningar igång. Dock läste jag klart kaosutmaningen 2015.
Årets tegelsten: De första tolv av Justin Cronin. Visserligen kortare än del 1 men fortfarande ganska lång.
Årets ögonöppnare: Det riktiga landslaget av Moa Svan fick mig att tänka en hel del på sport och hur vi definierar framgångsrika sporter.
Årets återseende: Vibeke Olsson är en underbar författare fast det har jag ju alltid tyckt. Jag måste läsa mer.
Årets aldrig mer: Fredrik T Olsson lär det nog inte bli så mycket mer av.
Årets huvudperson: Four i Veronica Roths serie. Killen växer med tiden och är mer komplex än vad som beskrivs från början.
Årets bifigur: Buzz i Hundra omistliga ting som är precis så som mina elever beskriver sina hundar. The love som finns är ovanligt bra beskriven.
Årets filmupplevelse: Jag borde skriva Star Wars för jej för Rey och som jag älskade men årets upplevelse var nog Rebecca Ferguson i  Mission Impossible 5. Hon gör minst lika coola saker som killarna, och är smart. Hon heter Ilsa,  hello Casablanca, och hon är så bra som både stark och såbar. Så, kära Hollywood nu tar ni chansen att göra en biopic om Ingrid Bergman för den här tjejen är född att spela Ingrid. Just do it.
Årets kulturella höjdpunkt: Jag såg Drottningens juvelsmycke i våras med Örebro länsteater. Den var kanonbra där leken mellan det manliga och det kvinnliga var utsuddat.
Årets magplask: True detective 2 kändes bara som vilken annan serie som helst.
Årets kan-inte-släppa-den: Svårt, svårt men jag läste ut Sågverksungen av Vibeke Olsson mycket fort.
Årets skämskudde: Den åkte upp lite i Mad Mens avslutning. Alltså Don Draper och yoga. Nja, inte riktigt det bästa som tänkts ut.
Årets lyckopiller: Star Wars The Force Awakens som fick mig att längta flera dagar. 
Årets debut: Jag såg serien Jessica Jones. Jo, det är en debut som jag gillade. Kul med tjejer med skinn på näsan.
Årets kyss: Jag läser nästan alltid Kyssen av Hjalmar Söderberg med eleverna. Vi diskuterade passion, kärlek, missförstånd och så vidare. Den är underbar att använda. De tycker alltid något om den.
Årets citat: Konsum, det är snart något som är bortglömt - Fröken Frimans krig. Tragiskt att det är sant på vissa ställen idag.
Årets skandal: Att SD delade ut lappar om Sverige och menade att det är vad alla står för. Jaha, det visste jag inte. Mansplaining på nya nivåer. 
Årets förlag: Jag vet inte riktigt. Jag har dålig koll på förlag.
Årets pristagare: Sarah Sjöström som fick Jerringpriset i januari.
Årets överskattade: Det får bli Fredrik T Olsson igen. Det var verkligen inget som passade mig.
Årets underskattade: Jag tycker nog att David Lagercrantz bok var helt okej. Inte var det Stieg Larssons språk men en helt okej deckare i sin egen rätt.
Årets serie: Bron III. Pulsen, känslan, ångesten, danskarna, Nora. Älsk på den.
Årets scen: Det jag missade, en livesändning från London av Hamlet. Benedict Cumberbatch. Jag missade den. Okej, nu lämnar vi det.
Årets konstupplevelse: Open Art i Örebro i ösregn. Det är bra det.
Årets TV-serie: Egentligen har jag väl skrivit det men jag älskar också bekantskapen med serien Elementary. Sherlock Holmes fascinerar mig i alla sina former.
Årets titel: Ovända blad
Årets låt: Adeles Hello.