Mauritz är en ung man som går andra året på gymnasiet. Han bor i världens mitt, Kumla och trivs nog rätt bra. Hans granne är Signhild med familj. Signhild är hans stora kärlek men att uttrycka den är lite svårare för Mauritz. Det är 1967 och musik är det som Mauritz funderar mycket på. Det och att skriva som bland annat Dylan. Denna sommar när Mauritz arbetar på mossen och skär torv sker ett mord. Signhilds far mördas å det grövaste i sitt hem. Ester, mamman, verkar allt annat än oskyldig, och skvallret sätter igång.
Mauritz kliver nu fram och blir ett stöd för Signhild. Han utreder och försöker räkna ut vem som mördat hennes far. Det går både bra och mindre bra.
Jag gillar den här boken. Jag bor på en av de orter som omnämns i boken och jag kan känna igen mig. Framförallt blir Håkan Nesser lite mer närking i denna bok och pratar rätt så dialektalt. Det tror jag inte ens han själv tänker på. Den är inte lika bra som Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö men jag tycker om att den berättelsen knyts in i denna. Så det bli Nessers egen version av Närkeslätten som presenteras. Jag lyssnade på boken och det ska sägas att en måste nog vara närking för att uppskatta uppläsningen fullt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar