Det finns något rörande över hur mannen i denna berättelse minns sin barndom. Han är hemma för en begravning och minns allt som hände som barn. Om Ursula och om Lettie och hennes mamma och mormor och om hur stor och hur liten världen kan vara som barn. Det är magisk realism skulle jag säga. Det befinner sig i gränslandet.
Samtidigt finns det något väldigt tragiskt i att pojken misshandlas av sin far å det grymmaste. Det finns också något vuxet som han inte förstår men sin värld förstår han. Det finns en rosagrå mask som jag har lite mardrömmar om. Både jag och pojken finner den otäck.
Jag gillar boken för att den är just sådär mittemellan fantasi och verklighet. Diskussionen mellan vuxnas pragmatiska tänkande och barns lite mer fundersamma klurande. Oceanen är så stor som den behöver vara sägs ofta i boken trots att den egentligen bara ser ut som en damm. Det är den kanske men knappast sant.
Läs och älska språket. Jag både läste och lyssnade på den. Jag läste både svenska och engelska. Det är vackert i alla dess former.
Fantastiska, magiska, underbara The Ocean… en utav mina absoluta favoriter.
SvaraRaderaGillar verkligen Gaiman när han skriver om saker i gränslandet och denna lilla pärla gjorde verkligen stort intryck på mig. Inte bara magin som finns där men också ett barns utsatthet.
Kan inte annat än att hålla med dig i allt ovan,fantastisk språk både att läsa och att lyssna på.
Gaiman är en författare fler vuxna borde läsa. Det är en lisa för själen.
SvaraRaderaKyrkogårdsboken var min första bekantskap.
Helt klart, fler både läsa honom.
RaderaHär kommer en liiiten bekännelse, Kyrkogårdsboken har jag av någon märklig anledning inte läst. Men skall åtgärdas snarast då en fin väninna kom förbi jobbet i somras och sa, jag tror du behöver den här.
bra vänner det.
Ja, men då har du mer att upptäcka. Det är ju något att se framemot också :).
Radera