Mikael Blomqvist är i blåsväder. Det går inget vidare för Millenium och så har en norsk koncern tagit över mycket av delarna. Inte bra för att sammanfatta läget. Dessutom är han rastlös och kanske också lite förvirrad gällande sitt skrivande.
I en annan del av Stockholm verkar Lisbeth Salander leva i en destruktiv tillvaro. Hon försöker knäcka NSA. Det är ungefär vad hon gör och blandar det med att dricka mycket, träna och äta rätt så osunt.
Deras vägar kommer att korsa varandra när Blomqvist får veta om en professor Frans Balder som fått hjälp av en Pippi. Det gör att Blomqvist nappar och snart visar det sig att båda är något stort på spåren. Frans Balder försöker framställa en tänkande dator, AI, fast just nu är hans fascination mest kring August, hans autistiske son.
Jag måste säga att Lagercrantz har skrivit en bra bok. Visst, det finns delar som är sisådär. Fast det är fart och det är ganska spännande. Det är bra avkoppling och jag gillar faktiskt tanken på utveckling i vissa frågor. Sedan är jag lite förvirrad över delar men det är väl författarens privilegium att skriva som önskas. Så en helt okej roman att läsa när mörkret faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar