Kim, Bella och Momo är lite speciella. De är udda tjejer som hänger ihop och de lider av att pojkarna utsätter dem för än det ena än det andra övergreppet. Det är tillsammans som de lever ut. Momo gör kostymer och de leker maskerad. Bella har ett växthus där de är.
När Bella en dag får en växt ändras allt. Växten har oanade krafter och flickorna blir pojkar. De leker i sina nya kroppar och testar på. Bella känner sig nästan mer obekväm men Momo och Kim tycker det är kul. För där finns ju Tony. Han är ball, och accepterar Kim på ett sätt som hon aldrig känt förut. Gränsen mellan kärlek och besatthet är osynlig för Kim. Momo ger också upp medan Kim börjar leva ett avancerat dubbelliv.
Jag vet inte jag. Jag tycker att flickrollen diskuteras mer snäv än pojkrollen men det problematiseras inte på samma sätt. Det är en enorm motpol. Knappast alla pojkar är Tony och knappast alla tjejer är Kim och hennes vänner. Det är klart att det ska spegla en frihet men jag blir lite perplex för jag tycker att vi begränsas som läsare att bara följa Kim. Ett skiftande berättarperspektiv hade varit intressant.
Är det en frihet i att vara pojke? Självklart är det så. Vi pratar om männens större utrymme och menar att ja, visst vore det bättre om kvinnor fick plats. När vi väl tar den så blir vi jobbiga på ett sätt som alla retar sig på. Det händer även Kim här. Hon blir pojke men det är enbart Bella och Momo som retar sig på hennes val och hennes beteende. Tony retar sig inte på det Kim gör. Vi är rätt bra på att döma andra som faller ur den norm vi valt.
Vi lever i en verklighet där vi måste välja hur vi vill se oss själva. Därför hade det varit intressant att få veta hur Bella och Momo upplevde sig själva som pojkar och vad som gjorde att de valde att vara kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar