Åh, så jag har ett litet spännande förhållande till deckare. Jag gillar de som är annorlunda och som ger en bakgrund till brottet. Jag har lite svårt för deckare där utredarnas privata liv är mest fokus. Jag vill veta varför. Sedan är jag trött på vendettor som ska ske 20-30 år efter. Nej, nej, nej. Det är liksom ologiskt att gå omkring och vara sur så länge och planera ett mord. Då mår ingen bra och speciellt inte läsaren, dvs jag.
Jag har dock aldrig förstått varför deckare ska läsas under sommaren alt. påsk. De läser jag när andan faller på och det fungerar bättre mitt i vintern ibland och en vårdag i maj en annan gång.
Jag gillar faktiskt en del deckare och jag måste erkänna att jag ibland avviker från mina krav men det beror på författaren och hur boken är komponerad. Jag måste säga att jag aktivt väljer bort deckare ibland. Däremot har jag hört gott om Fredrik T. Olssons bok så den ligger i en läshög någonstans.
Så, deckare är ett knepigt ämne i min läsvärld. Jag tar mig an vissa medan andra inte ens kommer över min tröskel numera. Jag rensade bort oönskade böcker för några veckor sedan. Det var många deckare som jag trodde mig tänka läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar