Bricken är nästan 15 år. Hennes tankar går mellan arbete, kyrkan, pojkar, mamma, pappa och sina vänner. Hon kan tjäna riktigt med pengar genom sitt arbete som ribbkaperska. Det är viktigt att bli den man är genom sitt arbete. Då är man en riktig person. Tiden går på sågverket. Sirkka som tänker på Gud, Saga som tänker på pojkar och Bricken som inte vet vad hon ska tänka.
Mer tänker jag nog inte skriva för det är att berätta för mycket om handlingen. Jag gillar lilla Bricken som är så ängslig över allt i sitt liv. Det är klart att det inte är lätt alla gånger med livet på ett sågverk men någonstans finns det i henne en otrolig skam för allt. En skam jag inte riktigt kan förstå. Det ska inte göras si eller så. Samtidigt verkar hon inte prata med någon. När hon väl gör det blir hon så förvånad att människor inte tänker som hon. Detta stör mig lite för ibland skulle det vara lättare att prata med människor.
Jag grät en skvätt men det måste man faktiskt i denna bok. Du förstår när du kommer dit. Annars är det lättläst och bra samt intressant. Jag gillar ju Vibeke Olsson och det är ofta ett flyt när hon skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar